Jag valde ju att lägga sången på is ett år. Jag tänkte som så att om jag lät bli att ta sånglektioner under ett år, så kunde jag dels spara lite pengar till vår USA-resa (som då endast var i planeringsstadiet) och dessutom skulle jag ju få en massa extratid över till annat. Det var den där tiden som jag hade så storslagna planer för, men som bara blev till enda stor pannkaka.
Jag hade ju tänkt ägna det här senaste året åt till att skriva. Dels i bloggen (och med tanke på hur få inlägg det blivit här den senaste tiden, så har ni väl förstått hur det har gått med den saken). Men så tänkte jag även börja skriva på annat ... en bok, exempelvis ... en roman eller något dylikt, som jag hade hoppats få inspiration till.
Inspiration, hade jag nog också ... från och till ... men så var det det där med tiden också ... tiden, som jag trodde att jag hade, men som ändå blev som totalt bortblåst. Vad hände, liksom???
Inte fanns det någon ork heller. Åtminstone inte under de stunder som tiden fanns. Tiden och orken gick liksom inte hand i hand. De var snarare som de värsta ovännerna och riktigt höll sig undan från varandras sällskap. Därför förvandlades all den där extratiden som jag hade hoppats på, till ett ångmoln som löstes upp i tomma intet. "-Det bidde ingen bok. -Jaså, bidde det ingen bok? Vad bidde det då? -Det bidde ingenting."
Så sitter jag då här ett år senare ... på samma ställe som jag startade ... och ingenting har hänt. Alla mina planer och drömmar bara försvann. Pang! Bom! Borta! Eller uppskjutna på framtiden, I guess.
Nå ... NÅGOT hände ju faktiskt under det senaste året. Jag fick ju till exempel ett nytt jobb ... en befordran, skulle nog somliga uttrycka det som eftersom det är ett jobb där jag helt klart får mer användning av min hjärnkapacitet. Jag har också fler utvecklingsmöjligheter på den avdelningen, så för framtiden är det absolut ett lyft.
På sätt och vis, så kan man nog säga att det trots allt var min skrivartalang som tog mig till det här jobbet. Jag skrev några jobbansökningar (dock inte för just det jobbet) och då fick HR upp ögonen för mig och insåg att jag hade kapacitet för SÅ mycket mer. Hon förstod då att jag var på helt fel plats, att jag var överkvalificerad och borde ges en möjlighet att komma vidare. Det fick hon ju då reda på när hon läste mina jobbansökningar. En annan person, sa ju att det var bland de bästa jobbansökningar han någonsin läst, så jag gissar ju att jag har en del talang för det här med att skriva.
Därför hade jag ju verkligen velat komma igång med den där boken. Den där boken, som skulle bli mitt stora genombrott. ;-) Författare, är ju ett yrke som jag alltid har drömt om. Det var ju egentligen det enda jag drömde om som liten. Författare, och musikalskådespelare. Inga andra framtidsdrömmar fanns för mig. Jag älskade att skriva och jag älskade att sjunga. Spela teater, tror jag också att jag faktiskt hade (och kanske har) talang för, men har dock inte fått tillfälle att prova så många gånger. Men jag tycker om att låtsats vara någon annan ... om jag har ett manus.
Hur som helst, så blev det då ingen bok. Inte det här året, åtminstone.Jag fick ett nytt jobb, men ingen bok blev skriven. Fast drömmen lever väl ändå kvar. Det kommer den troligtvis alltid att göra.
Hur det blir med sånglektionerna nästa år, vet jag inte. Jag hade ju egentligen bara tänkt göra uppehåll under ett läsår, men nu vet jag inte ...
Visst ... vi åker ju till USA nästa helg, så jag behöver inte längre spara pengar till den resan. men däremot har vi ju flyttat och har nu dyrare hyra. Dessutom skulle jag vilja börja träna mer. Så nu kan det kanske bli svårt att få tid och råd till de där sånglektionerna. Jag älskar ju dock att sjunga och att jag där får tillfällen att uppträda, men det är ju så hemskt svårt att få tid över till allt man skulle vilja göra. Sånt är livet, antar jag.
Så mycket man vill göra. Så mycket man vill hinna med. Men ACK så lite tid!
