The Wedding Singer

Jag såg precis att The Wedding Singer kommer imorgon kväll på TV3. Jag lär ju knappast se den, eftersom jag redan sett den flera gånger, men jag måste säga att jag tycker den är sååå bra. Första gången jag såg den, så grät jag faktiskt ... vilket i och för sig inte är nån extremt ovanlig företeelse. Men det är en sådan film som jag verkligen faller pladask för. Romantisk, sorglig och med ett helt underbart slut. Dessutom tycker jag Adam Sandler brukar vara rätt bra ... och jag älskar Drew Barrymore. Det har jag nog alltid gjort. På något sätt, så identifierar jag mig lite med henne. Vet inte varför egentligen, men jag tror det är därför som jag tar åt mig så lätt av hennes känslor i de filmer hon är med i. Jag har nämligen gråtit under andra Drew Barrymore-filmer också.

Det finns en väldigt speciell scen i the Wedding Singer, som kändes extra stark ... särskilt för mig, som älskar sång och musik. Det är nämligen scenen på flygplanet, då Adam Sandler börjar sjunga i planets högtalarsystem och sen kommer in i gången och fortsätter. Jag älskar den låten. SÅ vacker och romantisk ... och en väldigt fin melodi.

Nämligen den här låten:

Jag tycker verkligen att den är helt underbar. Jag var verkligen oerhört rörd under just den här scenen när jag för första gången såg filmen.

Visst ... det är ju verkligen en typisk Hollywood-film ... med ett absolut typiskt Hollywood-slut. Men jag råkar faktiskt tycka väldigt mycket om sådana där förutsägbara filmer. Man slipper tänka så mycket. Man kan bara luta sig tillbaka och njuta. Sånt gillar jag!

Glömde ...

En annan positiv sak med Facebook, förresten ... som jag glömde att skriva igår ...

... det är att jag fått kontakt med släktingar som jag inte pratat med på åratal. Vi bor ju rätt långt ifrån varandra och sedan jag flyttade från Södertälje, så har jag t ex inte haft någon kontakt alls med min farbror och hans barn. Men nu har jag plötsligt fått kontakt igen. Har ju nu två av mina farbröder som vänner på Facebook ... och dessutom flera av deras barn. Vissa av kusinerna har jag inte träffat sedan de var små ... och andra kusiner har jag inte träffat alls.
Två kusiner har jag nog inte träffat sedan i slutet av 80-talet eller början av 90-talet, tror jag ... så det är verkligen JÄTTE kul att vi hittat varann nu ... tack vare Facebook.
Jag har även fått kontakt med min Gudmor ... som jag inte pratat med på hur länge som helst.
Så det tycker jag är en superpositiv fördel med Facebook! Man kommer närmare varandra trots att man är långt borta rent fysiskt.

En fråga om INTRESSE

Idag hade vi en diskussion vid fikat på jobbet ... om Internet, datorer och Facebook ... och jag, som är så mycket yngre än mina kollegor, känner ju då att vi verkligen har totalt olika åsikter i sådana ämnen. Men jag är inte längre särskilt rädd för att framhäva mina åsikter. Tidigare, så var jag nog mest tyst om jag kände att jag inte tyckte lika som de andra (framförallt om jag inte tyckte som en speciell person), men nu bryr jag mig inte längre. Nu säger jag vad jag tycker och jag anser nog att jag faktiskt är rätt bra på att argumentera också. Till skillnad från "vissa" personer, så är jag inte så plump i mitt sätt att jag säger "Det är så här det är och alla som gör på ett annat sätt måste ju vara helt knäppa!" Nej, jag säger mer att JAG gör på det här sättet för att det passar MIG. Jag säger ju inte att andra gör fel för det.
I vår grupp, så är jag den enda som har Facebook. Två kollegor har dock fruar som har Facebook och den ena av de (den yngre) brukar använda fruns konto ibland för att chatta med deras dotter som bor utomlands. Så dessa personer är ju ändå lite insatta och vet lite om hur det funkar.
Hur som helst, så hade en person VÄLDIGT svårt att förstå vitsen med Facebook. Det fanns ju absolut ingen nytta med det. Varför prata med folk i text istället för att ringa? H*n hade minsann inte tid att sitta vid någon dator, inte. Man kan ju istället ringa via MSN eller Skype.
Öh ... för mig skulle det ta mycket mer tid om jag hade på Skype och pratade. Då måste man ju prata och man måste avsluta samtalet. Lika med msn ... jag blir jätte stressad av msn, för då måste man ju vänta på svar och man måste avsluta samtalet ... oerhört tidskrävande, tycker jag.
På Facebook kan man skriva saker när man själv vill och man kan gilla eller kommentera saker när man själv vill. Man blir inte låst vid att sitta kvar vid datorn för att invänta svar, utan man kan kommentera i efterhand = inte alls lika stressande för mig.

Sen tyckte min kollega att man förlorar den sociala biten, men det håller jag inte ALLS med om. Jag anser att Facebook har gjort mig mer social än någonsin ... även i det verkliga livet. Jag har vänner på Facebook som jag kanske innan inte skulle ha pratat så mycket med, men nu har jag kommit dessa personer närmare och kan prata lättare med dem ... och även med andra sen när jag möter de på stan (eller where ever). Jag har blivit en otroligt mycket mer social person ... och faktiskt så anser jag att Facebook har en stor roll i den utvecklingen. Jag vågar prata mer med folk nu. Jag vågar kommentera och jag vågar fråga ... och en stor del av detta kan jag nog tacka Internet för ... Facebook, men även diverse forum.
Så kan man ju välja att endast ens vänner ska få se vad man skriver på Facebook. Det har jag självklart inställt på ... och där anser jag ju att man SKA ha det inställt så. Jag skulle aldrig ha en helt öppen logg. Det finns ingen anledning till det. Inte vill jag heller ha inställt så att min vänners vänner ska få läsa i min logg. Det finns ju de som spelar vissa spel och har därigenom tusentals vänner. Inte vill jag att de människorna ska få läsa vad jag skriver. Det finns det verkligen ingen anledning till.
Kollegan som var så extremt negativ, sa ju att h*n inte förstod hur folk har tid med Facebook och att det finns vettigare saker att göra än att sitta framför en skärm. H*n har minsann tjockTV fortfarande och det funkar hur bra som helst.
Ja, visst kan man göra vettigare saker. Men vad är då vettigt? Att städa? Vattna blommor? Läsa en bok? Stryka?  Inget av detta är något som jag tycker är särskilt kul. Jag gör hellre annat ... annat, som jag själv är intresserad av. Hur man spenderar sin tid hemma, handlar ju också om INTRESSE. För mig, så är film, TV och Internet ett stort intresse. Jag gillar inte att läsa, men jag älskar att sitta vid datorn och jag älskar att skriva. Vi har även en platt-TV och en hemmabioanläggning ... saker som kollegan säkert anser är en totalt onödig investering. Men för oss är det inte ett dugg onödigt. Vi älskar ju att kolla på film och TV och varför ska man då inte ha bra grejer för att kunna ägna sig fullt ut åt sitt intresse?
Jag lägger mig inte särskilt mycket i vad andra gör på sin fritid, men detta är MITT liv och MITT intresse ... och jag råkar faktiskt gilla Internet och Facebook ... och har haft en oerhörd nytta av det. Jag ifrågasätter inte varför andra hellre läser en bok, så jag förstår inte riktigt varför folk då ifrågasätter vad JAG gör.
Detta är ju mitt INTRESSE!

Har en privat bagare

Min pappa bor ju hos oss just nu. Han kom hit på kvällen före flytten och ska inte åka hem förrän efter påsk ... och det har ju sina fördelar med att ha honom boendes här. Idag fanns det t ex nybakade frallor när jag kom hem från jobbet. Jag hade ju bestämt att göra Potatis&Purjolökssoppa till middag, så då var det ju himla gott med färskt bröd att äta till. Riktigt nice.
Ja, dessutom så fanns det ju en massa andra brödkakor på köksbänken ... nåt sirapslimpsaktigt, fast som runda, stora kakor. Så berättade Amanda att han hade bakat någon specialrulltårta också ... med en egenpåhittad fyllning, sa hon. Så pappa hade visst varit ordentligt kreativ idag. :o) Det har sina sidor att ha en före detta bagare boendes hos sig. Mestadels är det nog positivt, fast det finns nog dåliga saker med det också ... som att man riskerar att gå upp i vikt ... eller att man inte går ner i vikt, som man vill. Är nog inte så nyttigt att äta en massa bakverk eller godsaker varje dag.
Nå ... för egen del, så klarar jag mig nog bra att hålla mig ifrån rulltårtorna i alla fall. Jag vill gärna ha en liten smakbit, men sen får det räcka. Men Amanda ... hon vill ju ha rulltårta varenda dag ... när hon vet att det finns. Visserligen är det väl inte så skadligt för hennes del ... en liten bit, gör nog inte så mycket. Hon har ju inga viktproblem och har heller inga dåliga tänder. Men ändå ...

För egen del, så känner jag ju att jag bör undvika alltför mycket matbröd också. Äter ju egentligen oftast bara en smörgås om dagen ... till frukost, tillsammans med lite yoghurt. Men man blir ju så sugen nu, när det finns en massa gott, nybakat bröd. ;-) Luktar ju sååå gott! Men, men ... får väl försöka hålla igen lite ändå nu på vardagarna, så får jag äta lite mer sen till helgen.
Nu har vi ju en massa bröd i frysen, i alla fall. Här, i den nya lägenheten, så har vi ju en fullhöjds frys och en fullhöjds kyl ... splitternya, eftersom den gamla kylen och frysen hade gått sönder precis innan vi flyttade in. Så nu har vi bra plats till att fylla frysen med en massa gott bröd.
Det är ju dessutom bra mycket nyttigare med hembakt bröd än sådant där bröd som man köper på affärerna ... sådant bröd som är fullspäckade med en massa E:n i. En massa konserveringsmedel och sånt där onödigt tjafs. Vi brukar ju annars köpa mest färdigt matbröd eftersom det är så enkelt. Jag har ju haft perioder då jag bakat det mesta matbrödet själv, men sen går man ändå tillbaka till det gamla och köper färdigt bröd på affären igen. Brist på tid, brist på ork och brist på frysutrymme brukar väl vara anledningarna till köpebrödet. Bakverk ... alltså fikabröd ... sådant bröd, brukar jag dock aldrig köpa på affären. Jag gillar att baka sådant bröd. Småkakor, kanske jag kan köpa någon gång, men aldrig att jag skulle köpa en påse bullar ... eller andra mjuka kakor. Nej, sådant bröd bakar jag alltid själv. Det är ju roligt ... och blir hemskt gott ... och är dessutom "nyttigare", eftersom det inte innehåller en massa extra tillsatsämnen.
Fast nu, så länge pappa är här, så blir det nog mindre av det köpta matbrödet också. Så får han se till att fylla frysen ordentligt före han åker härifrån. ;-)

Ingen mix här!

Idag gjorde jag Raggmunk till middag ... med bacon och lingonsylt. Det var faktiskt första gången jag gjorde något sådant, men jag blev plötsligt så himla sugen på det. Vi brukar få raggmunk på jobbet ibland, men de lagar alltid på färdig mix, och det anser inte jag är någon "riktig" raggmunk. Den är riktigt illgul i färgen och har en slags seg konsistens. Inte riktigt som hemmagjord. ;-) Undrar just hur många E:n jobbets raggmunk innehållet? Det ÄR ju egentligen inte särskilt svårt att laga, så jag fattar inte varför en personalrestaurang inte kan laga sin egen raggmunk. Ja, de kör med en hel del halvfabrikat, faktiskt ... till mångas stora irritation ... men det är nog viljan som saknas, skulle jag tro.

Bild från Google

Hur som helst, så var det här första gången jag själv tillagade denna rätt ... och det var ju inte särskilt svårt. Nej, det var inte svårt alls. Inte blev de grå, heller ... utan blev fint gyllenbruna. Dessutom blev de otroligt goda. Inte alls så fräna i smaken, som de raggmunkar man gör på pulver brukar kunna vara. Så det blev verkligen en riktig hit ... och en rätt som jag garanterat kommer göra fler gånger. Alla, här hemma gillade mina raggmunkar. Riktigt mumsigt!
Apropå färdiga mixer, så brukar jag aldrig använda mig av sådana längre. Vissa kryddmixer, kan jag använda mig av, men jag skulle aldrig få för mig att köpa en pannkaksmix eller en våffelmix. Pannkaksmix, har jag nog aldrig köpt nån gång. Pappa brukade laga pannkakor på sådana ibland när jag var liten, men jag gillade inte smaken alls. Jag gillade mormors pannkakor, så därför frågade jag hur hon gjorde ... och har efter det alltid gjort nåt liknande som mormors pannkakor. Våfflor, brukade jag köpa på mix tidigare. Jag hade fått för mig att de på mixen blev krispigare och att de lättare fastnade i järnet om man gjorde smeten helt själv. Men så tänkte jag ändå att jag skulle testa att göra en egen smet, så jag letade upp ett recept i min kokbok. Och tala om att jag blev förvånad när jag upptäckte att det inte alls var krångligare eller blev sämre om man gjorde allt från scratch. Det blev jätte fina våfflor av smeten ... våfflor som dessutom smakade supergott ... mycket godare än mix-våfflor. Jag blev ju då rätt förundrad och tänkte: "Varför köper man våffelmix, egentligen? Varför, när det är lika enkelt att göra själv?" Det tog inte längre tid, var inte krångligare och blev dessutom billigare och godare. Så efter den upptäckten har jag aldrig köpt hem en våffelmix. Jag gör alltid mig egen smet ... på vetemjöl, bakpulver m.m. Lätt som en plätt ... eller lätt som en våffla. ;-)
 Eller alltid ... det blir ju inte särskilt ofta som vi äter våfflor. Men det beror ju inte på att det är så hiskeligt dyrt eller krångligt. Nej, det beror nog snarare på att det är så onyttigt ... mycket smör i smeten ... och så vill man ju ha sylt och grädde till. Gott, är det ... fast onyttigt. Men nån gång ibland, så ...
Nu ska jag nog faktiskt göra våfflor snart. Vi var ju mitt inne i flytten under Våffeldagen (den 25:e Mars), så då var det inte riktigt läge att börja grädda våfflor. Men Viktor vill gärna då att vi har det en annan dag istället, så vi får väl det då. När, vet jag inte riktigt än ... men inom en hyfsat snart framtid.

Vad är det för fel?

Jag vet inte vad det är för del, men jag kan inte få till reaktioner under mina inlägg här. Jag HAR allt ibockat ... precis som man ska ... men ändå syns det inte. Vad kan det vara för fel?

Så här ser det ut när jag ska redigera blogginläggen (vad som ska vara med osv):

Bilden bör nog klickas upp för att man ska se den ordentligt

Det funkade ju på min förra blogg, men sen när jag kopierat hela den html-koden, så funkade det inte längre ... inte här. Men nu testade jag att göra om sidan här helt och hållet ... från en ny mall. Sen klistrade jag bara in bakgrunden i html-koden ... precis som jag gjorde i den förra bloggen. Men ÄNDÅ syns inga reaktioner.
Någon som vet vad det kan vara för fel? Eller om det går att ändra något i html-koden, så att reaktionerna syns? Vad, i så fall.
Vore verkligen jätte tacksam för all hjälp jag kan få. Har försökt att få till detta länge nu ... utan någon som helst lycka.

LEV!

Jag kollade precis på

 

 och jag säger bara JÖSSES! Jag erkänner att jag kanske är en del lat av mig, men jag är ingen slarver och jag gillar ordning och reda. Vi har det för det mesta hyfsat fint hemma, men långt ifrån pedantiskt rent och inte heller har vi någon extremt strikt ordning. Nej, det syns ju verkligen att det bor folk här ... och så tycker jag att det ska vara. Visst ... båda familjerna i dagens program, var ju väldigt extrema ... fast åt varsitt håll, men personligen så hade jag sååå hemskt svårt för den ena mamman ... nämligen mamman i den strikta, städfanatiska familjen. Herregud! LEV människa! ville jag bara skrika. Hennes liv gick ut på att städa, städa, städa, träna, äta nyttig mat, städa ännu mer, träna lite till ... ja, så skulle hon ju städa också. ;-) Ingen TV. Ingen dator. Ingen tid för vila. Ingen avvikelse från det nyttiga, hälsosamma levernet. Wow! Tala om värdelöst liv. Vad meningslöst, liksom. Visst är det bra att äta nyttigt och visst är det bra att träna, men till vilken nytta? I hennes fall så var det för att orka ta hand om alla 7 barnen och för att orka städa flera gånger om dagen. För mig känns det livet som ett totalt meningslöst liv. Jag kan verkligen inte se att det livet är värt särskilt mycket. För mig, så känns inte det som ett liv. 

Tänk själv ... sista dagen i ditt liv ... om du får frågan: Vad har du gjort under ditt liv? Hur har du levt? och så blir svaret: Jo, jag har städat, tränat, fött en massa ungar ... och jag har haft ett väldigt rent hem.

Inte mycket till liv, om du frågar mig.

Jag är själv väldigt kostmedveten ... och visst är jag för att man ska leva hälsosamt ... men jag tycker ändå att man ska leva hälsosamt med måtta. Lagom, är mitt måtto. Jag skulle aldrig kunna leva ett liv där man försakar allt gott och allt roligt ... bara för att man ska orka med mer. Herregud! Jag vill ju LEVA också ... och ska jag försaka allt livets goda, så är det inte mycket till liv. Då skulle livet kännas helt bortkastat.
Visst ... om det gör dig lycklig att  endast träna, äta nyttigt och att städa, så fine. Fast det livet är absolut INGENTING för mig!

 

Tävlar om en god låda

Jag tävlar hos tiobarnsmamman om en Dr. Oetker-låda.

En sådan här fin låda:



Jag gillar ju att baka, så det skulle verkligen vara jätte kul att få en sån här låda med en massa olika bak-grejer i. Har väl dock inte alltför stora förhoppningar, eftersom jag sällan vinner saker. Fast liiite kan man ju ändå hoppas ... hoppas på att jag NÅN gång får tur och lyckas vinna.

Äntligen KLARA!

Igår jobbade vi på som bara den, jag och barnen. Jag hade ju gett mig sjutton på att vi SKULLE bli klara med deras rum under gårdagen. På vardagarna är det ju svårt att hinna riktigt och jag ville att deras rum skulle bli klart så att jag skulle kunna få vila tillslut. Barnen jobbade faktiskt på rätt bra. De packade upp, sorterade, planerade och var väldigt duktiga ... och så blev vi ju faktiskt färdiga också.
Så hade jag ju tvättstuga hela eftermiddagen också, som tog både tid och kraft från mig ... men ändå klarade vi av allting. Jag var ju dock otroligt trött sen, när vi äntligen fått allt klart.
Nu hoppas jag ju att de kan hålla den här ordningen också ... och att de plockar undan sakerna de använt. De har sagt att de ska göra det, men det återstår att se.
Idag tog jag i alla fall kort på deras fina ... och välstädade rum ... nu, när allt ännu ligger där det ska. ;-) Deras sänggavlar har ju dock inte kommit än, så sängarna kommer ju bli lite finare sen ... men allt annat ser nog ändå ut som det ska ... och jag är väldigt nöjd.

Jag kommer väl antagligen ta nya bilder sen efter att gavlarna kommit på plats, men detta får duga så länge. Syns det möjligen vilken säng och vilken sida av rummet som hör till vilket barn? ;-)

Hördududu

Igår kväll så var ju jag och maken på revy ... Hördududu, hette den ... och det var Teaterföreningen i Mariehamn, som framförde den. Bitvis var den riktigt bra, fast de hade nog kunnat spetsa den lite ytterligare. Men det fanns saker i andra akten som var RIKTIGT roliga ... framförallt en låt där, gillade jag jätte mycket. Tror de flesta besökare gillade det numret bäst, för applåderna dånade på som bara den efter att numret var slut.
Första akten var väl rätt vek, så man hade ju lite förhoppningar om att andra akten skulle vara roligare ... och de förhoppningarna infriades ju i alla fall, för andra akten var mycket bättre än den första.
Det var mycket folk, i alla fall. Var nog tämligen fullsatt i salongen ... och man kände ju igen en hel del folk, förstås. Är svårt att gå på sådana där tillställningar utan att stöta på någon bekant. Det blir väl lätt så när man bor på en liten ort.
Hur som helst, så var det väldigt kul att komma ut så där ... och göra något utöver det vanliga. Jag älskar ju teater och revyer, så jag tyckte det var riktigt roligt ändå.