När jag var liten så hade jag aldrig några direkta yrkesdrömmar. Jag ville aldrig "bli" någonting. Jag hade inga planer för framtiden. Drömde inte om att bli ekonom, läkare, kock, sjuksköterska eller lärare. Hur mycket jag än försökte komma på något, så fanns det ingenting som jag ville bli. Inte något "riktigt" yrke i alla fall. Därför blev det väl aldrig så att jag studerade vidare efter gymnasiet heller. Jag visste ju inte vad jag ville läsa.
MEN ... det fanns ju ändå någonting som jag drömde om. Jag drömde dels om att bli författare eftersom jag älskade att skriva. Jag tyckte om att drömma mig bort till helt andra världar och hitta på historier som ingen annan hade funderat ut före mig. Att kunna styra världen precis som jag själv ville.
Sen drömde jag även om att bli musikalartist. Jag älskade allt vad musikaler hette. Hade Grease och Sound of Music på video och tittade på dem hur många gånger som helst. Jag kunde nog de flesta repliker i Sound of Music utantill och låtarna lärde jag mig utan och innan.
När vi åkte till England på klassresa i sexan, så fick jag sjunga Edelweiss solo. Det var nog på ett sätt ett resultat av min Sound of Music-begeistring. Det hela började på en busshållplats. :-D Vi skulle åka med klassen för att spela basket mot en annan skola och när vi stod vid busshållplatsen så kom vi på något sätt in på låten Edelweiss. Vet inte varför, men det blev tillslut så att jag började sjunga den eftersom de andra ville höra hur den gick och jag antar att de gillade vad de hörde ??? för jag blev ju sedan tilldelad den som solosång på vår Englandsresa.
Sången, var ju egentligen min starkaste sida, så därför hade man ju kunnat tro att jag ville bli sångerska. Men ... jag var ju väldigt överviktig under hela uppväxten och på den tiden var inga sångerskor överviktiga. Det hade då inte varit någon realistisk dröm. Sångerskor såg inte ut som jag.
Kanske var det därför jag blev så fascinerad av musikaler? Där kändes inte skönhetsidealen lika strikta. Sen gillade jag också den där låtsasvärlden. Jag drömde om att klä i mig någon annans roll ... och att dessutom få sjunga under tiden ... det var något som föreföll så oerhört underbart för mig.
Trots detta så var jag aldrig med i någon musikal. Jag spelade teater i lite olika omgångar, men slutade varje gång pga olika anledningar. Första gången jag slutade så var det för att vi skulle spela dockteater och det kändes inte alls nåt kul. När jag sedan började i en annan grupp flera år senare, så blev jag snurrig vid första tillfället och efter den gången vågade jag mig inte tillbaka igen. Där gav jag nog lite upp mina teaterdrömmar.
Jag slutade dock aldrig att sjunga och jag sökte ju in till musiklinjen när det var dags för gymnasieval ... och jag kom in efter diverse tester och audition. Tyvärr var jag för feg på den tiden, så jag hoppade av innan jag ens börjat. :-( Det är nog det som jag ångrar mest av allt i mitt liv. Jag tror att jag nog hade varit någon helt annanstans idag om jag hade valt att påbörja utbildningen. Fast om den vägen hade varit bättre, det vet jag ju inte egentligen. Jag har ju haft ett jättebra liv ändå. Kanske bättre än vad jag annars hade haft? Jag har ju en man som jag älskar och två underbara barn, så de är ju ingenting jag ångrar. Men ändå blir man ju att fundera ...
Hur som helst ... musikalartist är då barndomsdrömmen som aldrig blev besannad.
Men det är nog aldrig försent att förverkliga sina drömmar. ;-) Fast jag börjar nog ändå sjunga på sista refrängen nu för att hinna förverkliga mig själv. Så ... när de uppmanade folk att komma på audition för My Fair Lady, som Teater Alandica ska sätta upp här nästa höst, så tog jag tillfället i akt och sökte.
Jag frågade Amanda först om vi båda skulle söka, men hon säger ju bara nej varje gånga jag frågar henne om att anmäla sig till nån audition eller nån tävling och musikal är väl inte heller riktigt hennes grej. Så då tänkte jag: "Nu struntar jag i henne och söker själv istället", så jag skickade in ett mail för att anmäla mig och plötsligt hamnade jag då på mitt livs första audition till en musikal.
42 år gammal! Men först nu känner jag mig på ett sätt tillräckligt mogen för att ge mig i kast med något sådant här. Jag har blivit mer självsäker med åren, så nu bestämde jag mig för att det var dags att testa. Så då blev det så.
Och ... nån vecka senare var det klart. Jag fick ett mail om att jag hade kommit med!!! Jag hade fått några roller i den stora musikalen och några veckor senare skulle vi ha den första träffen. :-)
Till en början blev jag givetvis glad, men samtidigt ganska nervös och orolig. Fast efter att den första träffen hade varit, så kände jag mig på något sätt betydligt mycket lugnare.
Veckan efter den första träffen så hade vi pressträff ...
 |
| Bild från Nya Ålands framsida |
 |
| Text från Ålandstidningen |
 |
| Bild från Ålandstidningen |
Jag har ju sjungit inför publik många gånger tidigare, men sjunga är något som jag känner mig hyfsat trygg med. I sången känner jag mig rätt säker och vet att jag klarar av det bra. Men det här med att stå på en scen och agera tillsammans med andra ... det är ju något som jag inte har gjort så mycket, så det blir rätt spännande och troligtvis oerhört lärorikt. Och det ska bli sååå roligt!
Antagligen väldigt mycket jobb också. Men roligt jobb. ;-)
Igår släpptes redan biljetterna till föreställningen och så här såg Ålandstidningens annons ut:
Men det är väl så det brukar gå till, antar jag?
För mig så blir det ju lite som att gå från 0 till 100 på en sekund, så jag hoppas jag kommer klara av detta bra. Jag har inte spelat teater sedan i grundskolan och då blir min första teaterföreställning i en stor musikal på Ålands största scen, Alandica.
Men just nu känns det riktigt bra. När vi var på pressträffen i tisdags, så tittade jag ut på de tomma stolarna från scengolvet och då kände jag mig så oerhört lugn och lyckligt.
För några år sedan hade nog en sådan sak gjort mig nervös, men nu kände jag mest bara en oerhört glädje. Så jag tror verkligen att detta kommer gå bra.
Jag har ju ingen stor roll, men huvudsaken är att jag får vara med och att jag får sjunga. ;-)
Det kommer nog bli en rolig, men intensiv höst.
