Nyfriserad

I måndags var jag till frisan. Det var typ ett år sedan senast, så håret började bli aningen slitet.

Så här såg jag ut före jag gick iväg hemifrån:

Risigt, va'? Så det var helt klart dags att fräscha upp håret. Ville få det gjort innan vår resa till USA.

Jag vill ju dock fortfarande ha långt hår. Det är väl en av anledningarna till att jag klipper mig så sällan. Så därför bad jag henne bara att ta bort riset och få håret att se mer friskt ut.

Efter besöket såg jag då ut så här:

Sen ville jag ju även piffa upp mig lite ytterligare. Har börjat få alldeles för många vita hårstrån och det är lite bökigt att dra bort dem. Vill ju inte riskera att bli skallig. ;-)

Så då satte jag igång min egen lilla hårsalong hemma. Gav håret en toning (vill inte använda permanent hårfärg eftersom det blir så fult när håret växer och färgen är kvar på det äldsta håret).

Sen fönade jag håret också, för att få till en snygg bild. 

Och så här blev då det slutgiltiga resultatet:

Bättre, va'?

Så nu är jag redo att sticka till USA ... och kanske hamna med på en och annan semesterbild. ;-)

"Det bidde ingenting"

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev egentligen inte alls som jag hade tänkt mig. Det här senaste året.
Jag valde ju att lägga sången på is ett år. Jag tänkte som så att om jag lät bli att ta sånglektioner under ett år, så kunde jag dels spara lite pengar till vår USA-resa (som då endast var i planeringsstadiet) och dessutom skulle jag ju få en massa extratid över till annat. Det var den där tiden som jag hade så storslagna planer för, men som bara blev till enda stor pannkaka.
Jag hade ju tänkt ägna det här senaste året åt till att skriva. Dels i bloggen (och med tanke på hur få inlägg det blivit här den senaste tiden, så har ni väl förstått hur det har gått med den saken). Men så tänkte jag även börja skriva på annat ... en bok, exempelvis ... en roman eller något dylikt, som jag hade hoppats få inspiration till.
Inspiration, hade jag nog också ... från och till ... men så var det det där med tiden också ... tiden, som jag trodde att jag hade, men som ändå blev som totalt bortblåst. Vad hände, liksom???
Inte fanns det någon ork heller. Åtminstone inte under de stunder som tiden fanns. Tiden och orken gick liksom inte hand i hand. De var snarare som de värsta ovännerna och riktigt höll sig undan från varandras sällskap. Därför förvandlades all den där extratiden som jag hade hoppats på, till ett ångmoln som löstes upp i tomma intet. "-Det bidde ingen bok. -Jaså, bidde det ingen bok? Vad bidde det då? -Det bidde ingenting."
Så sitter jag då här ett år senare ... på samma ställe som jag startade ... och ingenting har hänt. Alla mina planer och drömmar bara försvann. Pang! Bom! Borta! Eller uppskjutna på framtiden, I guess.

Nå ... NÅGOT hände ju faktiskt under det senaste året. Jag fick ju till exempel ett nytt jobb ... en befordran, skulle nog somliga uttrycka det som eftersom det är ett jobb där jag helt klart får mer användning av min hjärnkapacitet. Jag har också fler utvecklingsmöjligheter på den avdelningen, så för framtiden är det absolut ett lyft.
På sätt och vis, så kan man nog säga att det trots allt var min skrivartalang som tog mig till det här jobbet. Jag skrev några jobbansökningar (dock inte för just det jobbet) och då fick HR upp ögonen för mig och insåg att jag hade kapacitet för SÅ mycket mer. Hon förstod då att jag var på helt fel plats, att jag var överkvalificerad och borde ges en möjlighet att komma vidare. Det fick hon ju då reda på när hon läste mina jobbansökningar. En annan person, sa ju att det var bland de bästa jobbansökningar han någonsin läst, så jag gissar ju att jag har en del talang för det här med att skriva.
Därför hade jag ju verkligen velat komma igång med den där boken. Den där boken, som skulle bli mitt stora genombrott. ;-) Författare, är ju ett yrke som jag alltid har drömt om. Det var ju egentligen det enda jag drömde om som liten. Författare, och musikalskådespelare. Inga andra framtidsdrömmar fanns för mig. Jag älskade att skriva och jag älskade att sjunga. Spela teater, tror jag också att jag faktiskt hade (och kanske har) talang för, men har dock inte fått tillfälle att prova så många gånger. Men jag tycker om att låtsats vara någon annan ... om jag har ett manus.

Hur som helst, så blev det då ingen bok. Inte det här året, åtminstone.Jag fick ett nytt jobb, men ingen bok blev skriven. Fast drömmen lever väl ändå kvar. Det kommer den troligtvis alltid att göra.
Hur det blir med sånglektionerna nästa år, vet jag inte. Jag hade ju egentligen bara tänkt göra uppehåll under ett läsår, men nu vet jag inte ...
Visst ... vi åker ju till USA nästa helg, så jag behöver inte längre spara pengar till den resan. men däremot har vi ju flyttat och har nu dyrare hyra. Dessutom skulle jag vilja börja träna mer. Så nu kan det kanske bli svårt att få tid och råd till de där sånglektionerna. Jag älskar ju dock att sjunga och att jag där får tillfällen att uppträda, men det är ju så hemskt svårt att få tid över till allt man skulle vilja göra. Sånt är livet, antar jag.
Så mycket man vill göra. Så mycket man vill hinna med. Men ACK så lite tid!

Firardag

I morgon är det skolavslutning för barnen. Tänk att sonen nu gått ett helt år i högstadiet, redan! Bara två år kvar tills det blir dags för gymnasium. Jösses!

Nu får vi för första gången sedan han började skolan inte gå på hans skolavslutning. Varken i 7:an eller i 8:an får föräldrarna gå. Men sen i 9:an så få vi komma. ;-)

Fast Amandas avslutning får vi ännu gå på. Hon slutar ju 4:an, så i morgon bitti ska vi gå till skolan och höra barnen sjunga in sitt sommarlov. Mysigt, somrigt och fullt av glädje och förväntningar.

Efter skolavslutningen ska jag till jobbet, fast det blir ju då en väldigt kort dag för mig eftersom jag slutar redan klockan 15 numer.

Sen blir det direkt hem och kolla in barnens betyg och sedan fixa till mig lite innan jag och maken sticker iväg till det svenska generalkonsulatet en sväng. Det är ju Sveriges nationaldag (och även MIN, förstås), så vi är bjudna till konsulatet för att fira nationaldagen.

Efter det så ska vi hem och fira ytterligare ... barnens skolavslutning ... och så tänkte jag fixa till lite god firarefterrätt.

Bakade denna ikväll:

En kladdkaka, typ, vilket var superlängesen jag bakade. Tänkte servera den med grädde och jordgubbar. Mums!

Buzzadorkampanjen för Hälsans kök, vegetarisk kebab

Ja, så var det ju den här buzzadorkampanjen som jag kom med i. Den för vegetarisk kebab från hälsans kök.

I torsdags blev det dags att testa, så jag hade införskaffat lite ingredienser så att vi skulle kunna få till en komplett- och förhoppningsvis god måltid.

Familjen var väl aningen skeptisk, eftersom herrarna i familjen inte är helt överförtjusta i vegetariska substitut, liknande quorn. Dottern, som istället ÄLSKAR quorn, var också skeptisk eftersom hon inte är så förtjust i kebab.

I alla fall, så satte jag igång med att steka "kebab"bitarna. Jag skar även till lite grönsaker och kokade basmatiris, som jag tänkte att vi skulle ha till. Jag rörde också ihop en vitlökssås och sedan när allt var klart, så satte vi oss till bords.

Hur smakade det, då?

Jo ... vi blev nog alla väldigt positivt överraskade. Konsistensen, var mycket fastare än vad quorn är, så det gillade vi! Klart att det inte smakade som kebab, men själv skulle jag faktiskt absolut kunna tänka mig att äta detta oftare och eventuellt som kebabsubstitut.

Grabbarna skulle dock aldrig välja detta före kebab, men som rätt tyckte de att detta var helt okej att äta.

Dottern, som inte gillar kebab, tyckte att detta var MYCKET godare än vanlig kebab. Så tydligen var detta en rätt bra produkt. :-)

 Här ovan är min tallrik. Visst ser den god ut? 

Även om de flesta familjemedlemmar nog föredrar kött, så blev vi nog rätt positiva till denna ersättningsprodukt. Konsistensen var riktigt bra och smaken var helt okej. Om jag åt sådana här produkter istället för kött, så skulle jag nog lätt kunna vara vegetarian. 

Men det gäller nog endast mig själv. Resten av familjen skulle aldrig byta ut köttet. Eventuellt dottern, men inte killarna.