Älskar denna värme!

Till skillnad från många andra med MS, så blir jag inte alls sämre i värmen. Snarare tvärtom, faktiskt. Jag blir mycket mindre stel när det är varmt och blir verkligen inte alls negativt påverkad.
I MS-grupperna på Facebook, så pratas det om kylvästar, kylkepsar, kylscarfar och AC-anläggningar för fullt. Men själv har jag inget att tillföra till sådana diskussioner eftersom jag formligen ÄLSKAR denna sommarvärme som nu kommit! ÄNTLIGEN slipper jag frysa! Jag är ju så hemskt frusen av mig i vanliga fall. Får gå omkring i koftor och tjocka tröjor för jämnan, typ. Jag är den första att klä på mig när hösten kommer och den sista att klä av mig när det blir sommar. Jag FRYSER ju! Därför tycker jag att det är så fruktansvärt underbart när vi får en sådan här riktig sommarvärme. En värme, då till och med jag kan gå omkring i linne och korta kjolar eller tunna klänningar. En värme, då jag kan gå omkring sommarklädd utan att behöva frysa.
Älskar! Älskar! Älskar!
Jag blev så glad över den här värmen idag så att jag genast tog hem en ny app ... en väderapp ... där man kan skryta över sitt härliga sommarväder. ;-)

Tog den här bilden med appen nu i kväll

 
Annars är det ju väldigt vanligt att folk beklagar sig så fort det blir lite varmare än "normalt". Troligtvis är det samma människor som innan har beklagat sig över kylan på vintern.
Men jag klagar då rakt inte på sommarvärmen. Det gör jag inte nu och det kommer jag heller inte göra om så detta fortsätter i två månader till (vilket vore högst osannolikt). Det är ju under en så extremt kort period som vi kan få möjlighet till en sådan här värme i dessa breddgrader, så då känns det inte helt rätt att klaga över den.
Visst ... det kanske inte är helt behagligt med 28-30 graders värme i vardagsrummet, men det finns  ju faktiskt fläktar att köpa. I kombination med öppna fönster i båda ändor av lägenheten, så hjälper det faktiskt riktigt bra.
Nu, när vi äntligen fått sommar ... och riktig sommarvärme ... så tänker jag INTE gnälla över den. Jag ÄLSKAR verkligen sommar ... OCH värme!
Det jobbigaste med denna sommarvärme är nog mest att jag inte får njuta av den tillräckligt eftersom jag tyvärr jobbar fortfarande. Är 2,5 vecka kvar till jag går på semester, så jag hoppas verkligen att värmen kommer hålla i sig. Jag vill ju också njuta!

Pålitlig son ...

Idag har varit en något seg dag, måste jag säga. Jag och maken var på fest igår, och det blev väl en del alkohol, förstås. Så därför känns det rätt ordentligt i kroppen idag. Fast det var ju en väldigt trevlig fest i alla fall. :-D God mat, god dryck och så trevligt sällskap, förstås. Det var dock inte många jag kände sedan tidigare, men det var kul att träffa lite nytt folk också.

Amanda tillbringade kvällen och natten hos sin kompis morföräldrar, men Viktor ville hellre stanna hemma ensam. Det var första gången vi lämnade honom ensam på kvällen så där. Vi har ju flera gånger lämnat barnen ensamma hemma om vi varit borta några timmar eller så, men aldrig så länge att de fått lägga sig själva. Men Viktor fyller ju ändå 13 år snart, så han tyckte själv att det inte var några problem att bli lämnad ensam för en kväll. Om jag ska vara ärlig, så tror jag nästan att han lite såg fram emot en kväll hemma helt på egen hand. Ingen som skulle säga till honom att inte sitta vid datorn, ingen som lade sig i filmvalet och ingen att dela chipsen med. ;-) Han tyckte nog att det skulle bli jätte mysigt.
Han fick även fixa middagen på egen hand. Vi hade köpt en micromat till honom, som han värmde själv i micron. Men sådant har han gjort tidigare också, så det visste jag att han skulle klara av.
Så hade vi ju med oss mobiltelefonerna, så vi hade den del sms-kontakt mot slutet av kvällen. Vi hade sagt till Viktor att lägga sig senast klockan 24 och vid 23.46 fick jag ett sms, där han skrev att han skulle lägga sig. En stund senare messade vi godnatt, så det var riktig ordning på honom. :-) Tror absolut att vi kan lämna honom ensam fler gånger och det var ju egentligen inte särskilt länge som han fick vara ensam hemma efter att han lagt sig, eftersom vi kom hem vid 01.45.
Det är inte klokt vad stora barn man har nu. Så gamla att de inte ens behöver barnvakt. Så är ju Viktor väldigt ordentlig också ... och mogen ... och otroligt pålitlig, så därför kan man ju enkelt lämna honom ensam så här. Det bevisade han ju verkligen nu och det känns väldigt tryggt att veta.

Jag, innan vi åkte iväg till festen

En hektisk tid

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev sist. Anledningen till det är för att det har varit så extremt mycket den senaste tiden. Bland annat gårdsfest på sonens skola, där jag i egenskap av klassförälder var tvungen att ha en station (var jag och en till som var vid vår station). Så var det judoavslutning för barnen en kväll. Det har även varit firande av den svenska nationaldagen, där jag och maken var inbjudna till Sveriges generalkonsulat. Så slutade barnen skolan i fredags, så då var det skolavslutningsfirande för oss. Barnen fick ju riktigt fina betyg, så det var absolut värt att fira. Vi har ju bara SÅ duktiga barn!
Sen var vi till Sverige i lördags, där vi shoppade en massa skor ... till samtliga familjemedlemmar. Själv fick jag hela 3 par! Inte helt vanligt för mig, men jag behövde verkligen finskor, som jag kan ha till klänning vid tillfällen då vi är bortbjudna på diverse begivenheter. Jag behöver ju liksom se lite representabel ut. ;-) Jag hade egentligen tänkt att köpa ETT par finskor ... ett par vita ... men så hittade jag ett par svarta och ett par vita och frågade maken vilket par han tyckte att jag skulle köpa. Då tyckte han att jag skulle ta båda två. :-D Så då fick det bli så ... plus att jag köpte ett par enklare vardagsskor.
Viktor fick sandaler och Amanda fick två par skor. Ja, så hittade ju maken ett par skor till sig själv också. Så nu har hela familjen fått nåt att sätta på fötterna.

Sen var det ju Ålands självstyrelsedag igår och då var det traditionsenligt självstyrelsedagsfirande på torget. Maken, som sitter i lagtinget var med i paraden som gick från Lagtinget till Julius Sundbloms staty. Jag och barnen fick stå bland publiken och titta på och så fick vi agera lite fotografer.
I år hade även Finlands president valt att delta i firandet och tillsammans med sin fru och en hel drös av säkerhetsvakter kom han och ställde sig en liten bit snett framför mig och barnen.
Efter uppvaktandet vid statyn, så var det dags att bege sig till Lagtinget för att delta i firandet där inne. Eftersom presidenten fanns på plats i år, så var det lite hårdare säkerhet än vanligt. I år släppte de till exempel endast in namngivna och föranmälda personer till själva lagtingssalen. Resten fick sätta sig uppe på läktaren. Fast eftersom min man är lagtingsledamot, så hade han anmält mig och jag fick en plats bredvid honom i främsta raden (precis bakom stipendiaterna).
Barnen fanns högst uppe på läktaren och tog några bilder därifrån. När de sedan avklarat sitt fotografuppdrag, så gick de hem eftersom Amanda hade ont i örat och ville hem fort för att vila.

Jag har markerat mig själv med en pil på bilden (presidenten står i talarstolen)

Efter att tal var hållna, stipendiaterna hade fått sina priser, Intermezzokören hade sjungit och samtliga i salen hade sjungit Ålänningens sång, så var det dags att avsluta och alla gick ut från salen för att bli serverade varsitt glas alkoholfritt vin (eller champagne eller vad det nu var) och så fick man tillfälle att hälsa på presidentparet. Det var ju faktiskt lite häftigt. Är nog inte alla som har tagit en president i handen, så det var väldigt speciellt.

Nå ... dessa roliga händelser är dock inte den enda orsaken till min frånvaro här i bloggen. Den största orsaken har varit mina studier. Jag hade en deadline till midnatt den här senaste natten och började med arbetet ALLDELES för sent. Jag vet ju att jag inte kommer bli godkänd eftersom jag inte hann med riktigt allt ... och inte hann jag göra allt så bra som jag hade önskat, heller. Men jag ville åtminstone få NÅGONTING att lämna in före deadline, så därför ägnade jag så mycket tid som jag bara kunde åt detta arbete. Sen får jag väl antagligen backjobb, men det är jag väl medveten om.
Det ÄR verkligen inte helt enkelt att plugga samtidigt som jag arbetar heltid. Om jag ska vara ärlig, så känns det verkligen riktigt sk*tsvårt. Den senaste tiden har jag inte alls orkat med och bara gjort det allra nödvändigaste och därför blev det ju liksom lite svårt att hinna med så här på slutet. Det skulle vara så mycket enklare om jag enbart hade studierna att koncentrera mig på. Då skulle jag ju orka så mycket mer. Men nu har det dessutom varit extremt mycket på jobbet, så därför har orken inte riktigt infunnit sig.
Den andra kursen, som är lite mer fri och som man har lång tid på sig att slutföra, har jag lite skjutit upp helt och hållet. Tänkte att jag skulle bli klar med den här webdesign-kursen först. Men vi får se hur det går. Den senaste tiden har det i alla fall känts väldigt tungt. Jag har ju liksom ett LIV också ... plus att jag har min viktminskning att koncentrera mig på. Så det har definitivt varit lite väl mycket den här senaste månaden.
Bloggen, vill jag också lägga ner mer tid på, men den har blivit helt klart bortprioriterad ... tyvärr.