Snart blir det ledigt!

Tänk att det redan blivit dags för Påsk! Jösses, vad fort tiden går! Visserligen är ju påsken rätt tidig i år, men ändå ...
I  morgon (på Skärtorsdagen) jobbar vi halv dag på jobbet, så jag slutar redan klockan 14. Det känns ju superskönt, kan jag säga. Fast konstigt, på ett sätt. Jag är ju inte alls van att gå hem mitt på dagen, så varje gång när jag går hem tidigare känns det jätte märkligt ... nästan som om jag skolkar.
Så brukar det kunna kännas lite stressigt med sådana här kortare dagar. Man måste ju ändå hinna med allt, så dagen brukar då få bli lite mer komprimerad vilket gör att det känns som att man inte riktigt hinner med. Fast dagen går ju otroligt fort då i alla fall.
Det ska hur som helst bli väldigt skönt att sluta tidigt ... och sedan att få vara lite långledig ... 4 hela dagar! DET ska bli hur skönt som helst.
I morgon tänkte jag gå på stan en stund efter jobbet. Ska handla lite, hade jag tänkt. Antagligen kommer Amanda också med mig. Hon slutar skolan 14.05, så hon får väl komma ner till stan efter det och möta upp mig.

Sen blir det väl en lite annorlunda påsk. På fredagkväll är vi bortbjudna och sedan åker vi iväg till Sverige tidigt på lördagsmorgon. Vi ska till Sandviken och hälsa på min syster som precis fyllt 50 år. Det är inte ofta vi träffas, så det ska bli jätte roligt! Vi sover över där en natt och sedan kommer vi hem med sista färjan på söndag.
På måndag har vi dock inte mycket planer alls. Har bara tvättstugan inplanerad. I övrigt är det tämligen tomt i schemat. Blir väl sovmorgon och sedan en lugn och slapp dag.

Det blir nog i alla fall en rolig påskledighet. Ser mycket fram emot de här fyra lediga dagarna ... eller 4,5 dag är det ju till och med.

Lyxig litenhet

Nu har nedräkningen börjat ... nedräkningen till högstadiet. Ikväll var vi nämligen på det första föräldramötet för blivande 7:e klass-föräldrar.
Jösses! Tänk att min förstfödde börjar högstadiet efter sommaren! Jag kommer vara mamma till ett högstadiebarn! Himlar, vad konstigt det låter!
Inte hade man väl trott att det skulle gå så här fort. Han började ju 1:an nyss, men nu ska han plötsligt börja 7:an! Vart har alla de här åren tagit vägen?
Snart tar han väl studenten? Gifter sig? Skaffar barn?
Det är verkligen sjukt vad fort åren går ... särskilt sedan barnen började skolan. På något konstigt sätt, så tyckte jag att tiden på dagis kändes mycket längre. Men sedan skolan började så tycker jag att tiden bara rusar fram och åren går superfort ... 1 årskurs, 2 årskurser, 3 årskurser ... och så plötsligt är det dags för den 7:e årskursen.
Kanske kändes dagistiden så mycket längre eftersom man var mer delaktig i barnens liv på den tiden. Man hämtade och lämnade på dagis, man var med dem mer på kvällen och de var för det mesta hemma och kollade på Bolibompa tills det blev läggdags. Man umgicks på ett annat sätt då ... mer intensivt, kan jag tycka. Kanske är det en orsak till att tiden då kändes mycket längre?
Nu är ju barnen mer självständiga. De fixar en massa på egen hand, är ofta borta på kvällarna, man behöver inte hämta eller lämna dem (om inget särskilt bestämts) och de behöver inte särskilt mycket tillsyn. Då går dagarna väldigt fort och åren bara far fram som en virvelvind.
Så står vi här nu ... som blivande högstadieelevsföräldrar ... och tycker mest att allt bara känns jätte märkligt. Hur kunde det gå så här fort?

Hur som helst, så var vi ju då på det där mötet ikväll. Ett möte som skulle handla om valen till 7:an, klassindelningar och annan nyttig information om skolan och högstadiestarten.
Det var en väldigt stor uppslutning, måste jag säga. När vi var på informationsmöte om språkvalen inför årskurs 5, så var det bara ett fåtal föräldrar som kom dit. Men till detta möte var det massor av föräldrar som kom. Antagligen fann de detta som mer intressant och viktigt?
Sen tror jag att många var lite nyfikna på hur klassindelningen skulle se ut. Det var ju jag också. Språkvalen hade vi nog rätt bra koll på, men hur skulle klasserna delas in? Hur många skulle de bli i varje klass?
När vi så fick reda på klassfördelningen, så tänkte jag direkt: "Vi är nog OTROLIGT bortskämda här på Åland". Det är nämligen så att alla elever från Övernäs och Ytternäs (de två skolor som slås ihop) kommer att få färre klasskamrater när de börjar i 7:an än vad de har idag! Max 16 elever per klass, kommer det bli! Egentligen 15,5 elever per klass, men eftersom det inte finns några halva barn, så blir det vissa klasser med 15 elever och vissa med 16. Enormt lyxigt, kan jag tycka!
När jag gick i högstadiet så var vi 27 elever i klassen och inte tyckte jag att vi hade några jättestora problem. Vi hade ju inte full klass under alla lektioner, utan hade vissa uppdelningar beroende på vad man läste, så nog funkade det bra.
Jag tycker nog att det känns rätt absurt med så små högstadieklasser. Onödigt lyxigt, kan jag tycka. Men visst ... det är säkert skönt för barnen med så små klasser. Ja, för lärarna också, förstås. Mindre stök, kanske? Men jag tycker ändå personligen att det nog känns rätt märkligt.
Att HÄR klaga på för stora klasser, har man absolut INTE fog för. Nej, jag som är uppvuxen i Sverige, kan nog faktiskt bli rätt häpen över den här Åländska klassindelningen. De flesta klasser är verkligen riktigt små. Om man fördubblade antalet elever i Amandas klass (hon går i 3:an), så skulle de bli ungefär lika många som vi var i min klass när jag var i samma ålder. Så därför kan jag nog tycka att dessa små klasser känns otroligt små.
Jag trodde på något sätt ändå att de skulle ha lite större klasser i högstadiet, men uppenbarligen kommer det inte bli så. De är idag 18 elever i Viktors klass och jag hade ju lite inbillat mig själv att de skulle bli fler i klassen när han började 7:an, men istället kommer de nu att bli färre. Inte helt väntat, kan jag tycka.
Men, men ... skönt för eleverna, förstås ...

Inom en snar framtid ska i alla fall en del val göras. Vi ska fylla i vilka tillval eleverna vill ha (om de ska fortsätta läsa finska och om de vill lägga till ett ytterligare språk eller inte) och så ska barnen välja vilka tre kompisar de gärna vill ha med sig till samma klass.
Sen har jag för mig att vi får reda på klasserna i maj. Det blir ju lite spännande, fast Viktor känner nog till de allra flesta eftersom han känner folk från båda skolorna.

Angående det där med språkvalet, så tyckte jag att studiehandledaren (eller vad hon nu var), var alldeles för diplomatisk ... helt i modell med dagens curlinganda som råder.
Det är nämligen så att det precis har blivit fastställt att de som läser språk på högstadiet (utöver de obligatoriska språken, som svenska och engelska), ska bli premierade på något sätt när de sen söker till gymnasiet. Det är dock inte klart än på vilket sätt de ska bli premierade, men någon fördel ska de få. Så det berättade hon om på mötet. Hon sa att de skulle bli premierade, så att det skulle bli som en morot att läsa språk. Det innebär ju att de får fler läxor och fler prov än de som väljer att inte läsa språk, så med denna extra premiering kanske de skulle känna att det faktiskt var lite värt allt slit. Hon sa ju dock att man ännu inte visste exakt hur denna premiering skulle gå till. Fine, by that ...
Men sen frågade någon förälder om hur det då skulle bli med de som inte ville läsa något språk. Kommer de då få svårare att komma in på de gymnasieutbildningar som de önskar?
Och DÄR började hon uttala sig på ett sätt som jag inte alls gillar ... nämligen det diplomatiska curlingsättet ... att vara alla till lags. För då svarade hon att "Nja, den där premieringen kommer nog inte vara särskilt stor, så den kommer nog knappt märkas. Man kommer nog tänka: "Va' blev det inte mer än så?"
Öh ... först säger hon att man kommer premieras, men sen säger hon att premieringen inte kommer ha någon betydelse ...???
Hon har liksom inte någon aning om hur själva premieringen kommer se ut och då borde hon absolut inte ha delgett sina egna funderingar angående det. Hon borde helt enkelt ha svarat att hon bara vet att språk kommer premieras, men inte på vilket sätt och att hon därför inte kunde svara på den frågan. Men istället hittade hon på ett eget svar bara för att försöka vara alla till lags. Men då kände ju jag att hon lite nedvärderade de som väljer språk, eftersom hon menade att det egentligen skulle vara nästintill meningslöst. "Den där premieringen är ju ändå bara på låtsas eftersom den kommer vara betydelselös i det stora hela".
Jag vet ju dock att den faktiskt kommer HA någon betydelse och att hon endast försökte minimalisera dess betydelse för att tillfredställa de som inte kommer välja språk. Men själv känner jag ju att sådan inställsamhet är något obehaglig. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, så varför försöka få folk att tro att just det faktiskt är möjligt?
Jag blev faktiskt rätt irriterad över hennes påhittade svar. Hon borde absolut inte ha sagt någonting alls i det fallet eftersom kriterierna för den där premieringen inte ännu är helt fastställd.

Nå ... det ska i alla fall bli lite spännande, det här med högstadiestarten ... och Viktor tycker nog att det kommer bli rätt skönt att nu hamna i Amandas skola. Han får ju mycket närmare till skolan nu och kommer därmed få sovmorgon på morgnarna. Det tror jag han ser fram emot.

Upp och ner ... eller nåt sånt ...

Oj, oj, oj ... vad jag jag har haft mycket den här veckan! Eftersom jag inte pluggade någonting förra helgen, så har jag ju varit tvungen att göra skolarbete på vardagskvällarna och det har inte funkat helt klockrent, måste jag säga.
Veckan började dock bra. Jag fick nämligen ett mail i måndagsmorse om att min första inlämningsuppgift i Digital bildbehandling hade blivit godkänd. Yeay! Det kändes verkligen jätte bra, för då skulle jag få tillgång till de sista 5 lektionerna också (man skulle inte få det före uppgift 1 var inlämnad och godkänd).

Jag har gjort en slags före/efter-bild av min inlämningsuppgift, så det var alltså den här bilden som jag lämnade in och fick godkänd (ja, inte den här hopsatta bilden, utan före och efter bilden var för sig).

Så var det ju inte heller enbart bilden som bedömdes, utan även text-dokumentet som man skulle bifoga. Kändes i alla fall väldigt skönt att ha fått den godkänd. :-)

Fast efter det så blev veckan lite jobbigare. Jag hade ju tänkt att jag skulle spela in min screencast till webdesign-kursen. Det var det sista jag hade kvar på den andra inlämningsuppgiften, så jag kände att jag ville få den klar så att jag skulle kunna finjustera det sista och sedan lämna in uppgiften. Men det gick inte helt som jag hade tänkt mig.
Hela tisdagskvällen satt jag instängd i sovrummet och spelade in ... om och om och om igen. Jag skulle göra en slags tutorial över hur man installerar Gimp (vi hade fått sätta upp oss på en lista över lämpliga screencast-ämnen). Eftersom kursen går helt och hållet på engelska, så skulle ju då även instruktionsvideon vara på engelska och då jag är en väldig perfektionist ... i somliga sammanhang ... och anser att jag är väldigt bra på engelska ... så ville jag ju att mitt språk skulle flyta på så smidigt och felfritt som möjligt. Jag vet att uppgiften inte var något språktest och jag vet att det säkert inte alls spelar någon roll om man bryter eller om man säger nåt språkfel. Men för mig kändes det viktigt att få till språket så bra som jag bara kunde eftersom min kapacitet är väldigt hög. Därför blev det många omtagningar. Så fort jag sluddrade eller sa något ord fel, så gjorde jag om igen.
Hela kvällen höll jag på, men tillslut blev jag rätt nöjd och bad då maken att kolla på screencasten för att se om han hade nåt att anmärka på ... och det var ju en himla tur att jag lät honom kolla, för då uppdagades det att jag hade sagt fel ord vid flera tillfällen. Jag sa ordet i imperfekt, trots att jag menade att säga det i perfekt.
Känslig, som jag är, så började jag gråta. Det var inte för att han sa att jag sagt fel, utan för att jag kände mig otroligt irriterad och ledsen över att jag nu hade suttit i flera timmar helt i onödan. Eftersom jag hatar att göra fel ... särskilt språkfel ... så visste jag ju att jag aldrig skulle kunna lämna in detta, utan var tvungen att göra om. Jag kände mig riktigt frustrerad, ledsen, arg och otroligt trött. Jag hade ju tänkt göra en massa annat också, men hade inte hunnit med någonting annat än den där värdelösa inspelningen. GAH! kändes det.
Fast ... det var ju bara att ta nya tag igen ... så kvällen efter fortsatte jag med inspelningarna och nu visste jag ju precis vad jag skulle göra, så då gick det betydligt fortare. Kanske tog det ungefär en timme att få färdigt en screencast som jag kände mig nöjd med. Fast innan jag plockade bort datorn från sovrummet, så bad jag maken att kolla igen. Ville ju inte råka ut för samma sak igen ... och få slänga ut ytterligare en kväll på denna uppgift. Ville ju komma vidare, liksom.
Tack och lov, så gick videon igenom makens granskning denna gång ... så då kunde jag fortsätta.
Fast den här uppgiften har tagit alltför mycket tid från övriga studier. Hade ju liksom tänkt se på bildbehandlingslektioner den här veckan. Men det har jag inte hunnit alls. Så nu får det bli en massa pluggande i helgen istället.
Nå ... det hade jag väl kanske tänkt i alla fall, men ändå ...

Det känns i alla fall väldigt skönt att det är fredag i morgon, för den här veckan har känts otroligt tung och tröttsam. Det ska bli skönt att få lite sovmorgnar nu, för jag behöver verkligen sova ut!

Fånig

Vi hade nog hemskt roligt på festen i fredags. God minibuffé, gott att dricka, en massa trevligt folk att diskutera med, bra tal hölls och så blev det en himla massa skratt.
Vi tog inte särskilt mycket kort, men jag hamnade åtminstone på EN bild ... nämligen denna:

Om man ska gå efter bilden, så kan man nog tydligt se att jag hade roligt, i alla fall. Jag tror aldrig att jag någonsin tidigare visat så mycket tänder på en bild. Hemsk, ser jag ju ut ... och otroligt fånig. ;-)
När Amanda såg bilden så frågade hon om jag var full. Haha! Ja, det ser kanske så ut? Fast inte tycker jag väl att jag hade druckit så värst mycket där egentligen. Efter att min kropp blev så bångstyrig när vi var på bröllop i höstas, så vågar jag inte längre dricka alltför mycket när jag är ute. Jag vill inte behöva avbryta i förtid bara för att kroppen blir alldeles vinglig medan huvudet fortfarande är klart. Pga min MS, så tål ju inte kroppen lika mycket alkohol som innan, så jag blir fort snurrig och obalanserad. Därför är jag nu noga med att inte dricka några ofantliga mängder. Om jag är hemma, så gör det inte så mycket, men när jag är ute någonstans, så är det jätte viktigt. Därför brukar jag numer hålla igen.
Klart ... lite påverkad kan jag nog säga att jag blev. ;-) Fast inte så jätte mycket. De sista timmarna drack jag endast vatten och coca cola, för då kände jag att jag inte ville bli mer påverkad. Det kändes då som en rätt lagom nivå ... och jag kunde bra ta mig hem sen utan att vägen blev alltför krokig.

Det var i alla fall verkligen jätte kul att festa lite. Det händer ju inte alltför ofta, liksom. Det var en väldigt trevlig stämning och folk verkade nöjda med samvaron. Maten var god och efterrätten var helt perfekt ... en riktigt seg och kladdig chokladkaka kan väl aldrig bli fel, liksom? Så allt var riktigt super!
Men i morgon börjar jobbet igen ... back to reality ... och den här veckan måste jag plugga lite även på vardagarna. Jag måste fixa min screencast till webdesign-uppgiften för uppgift 2 måste lämnas in om en vecka. Vet ännu inte om min första inlämningsuppgift är godkänd, men den är under granskning just nu, så jag får väl svaret vilken dag som helst.

Detta har i alla fall varit en underbar och studiefri helg.

Blir en kanonhelg!

Den  här helgen blir en riktig kanonhelg, måste jag säga. Bara en massa roligheter varenda dag.
Först blir det 40-årsfest för maken ikväll ... en försenad sådan, eftersom han fyllde år i mellandagarna. Vi ska vara på Indigo. Vi beställde barnvakt från Helsingfors. Haha! :-D Fast svärföräldrarna tycker förhoppningsvis om att umgås lite med sina barnbarn också. Var ju i alla fall jätte skönt att de kunde komma, så slipper vi tänka så mycket på tiden ikväll när vi är ute och festar.
Det blir nog jätte roligt, skulle jag tro. :-)

Nästa rolighet händer imorgon kväll. Då är det ju Melodifestivalfinal, vilket jag ser otroligt mycket fram emot. Jag ÄLSKAR ju verkligen Melodifestivalen! I år har jag dock inte någon riktig favorit ... inte än, i alla fall. Jag bestämmer mig nog först efter att jag sett alla bidrag imorgon. Kanske Ulrik Munther? Eller Yohio? Fast jag vet inte, riktigt. Kanske kommer det bero på deras dagsform också?
Till finalen, så blir det ju självklart också chips med dip ... och Coca Cola att dricka. Vid delfinalerna är det inte så noga vad man äter till, men just till finalen så vill jag gärna ha de traditionsenliga snacksen med tillbehör.

På söndag blir det också roligt, för då ska jag på dejt. ;-) Jag har nämligen stämt träff med min Åländska MS-grupp, så vi ska väl umgås en stund och snacka lite skit, typ. Det blir nog riktigt trevligt, det också.

Så den här helgen blir fylld av fest och roliga upptåg. Lite kontrast mot förra helgen, som gick helt åt till att plugga. Visserligen tycker jag faktiskt hittills att det är riktigt kul att studera. Det blir nästan roligare och roligare ju mer jag lär mig, så det känns klart mer positivt än vad jag trodde att det skulle kännas. Särskilt Webdesign-kursen. Den trodde jag skulle vara jätte jobbig och nog ganska svår, men istället tycker jag bara att den är otroligt rolig ... och väldigt lärorik ... och jag förstår bra mycket mer än jag innan trodde att jag skulle. Det jobbigaste är väl att jag känner att jag inte hinner lägga ner riktigt så mycket tid på studierna som  jag skulle vilja. Nu, när kurserna kommit igång lite mer så har jag dedikerat ca varannan helg åt studier ... och då kör jag rätt intensivt. Sen finjusterar jag lite på vardagarna ... om tid och ork finns ... så visst funkar det nog, ändå.

Fast den här helgen kommer jag inte plugga ... tror jag ... utan ska bara koncentrera mig på att ha kul!

Roliga fiskar ...

Jag kom ju med i den där Buzzador-kampanjen för Möllers Omega-3 Pikkukalat och jag fick ju hem vitaminerna för ett tag sedan. Jag har bara inte alls hunnit med att blogga om dem än.
Den här gången var det riktigt smidigt, för det här Buzzadorpaketet kom rakt hem till min brevlåda. Slapp ta mig till posten helt, vilket var himla skönt. Även om jag ju jobbar precis bredvid posten och lätt kan hämta paket på väg från jobbet, så var det ändå skönt att slippa gå genom hela stan med ett paket under armen.

Så här såg den öppnade Buzzador-lådan ut

 Jag kan ju börja först med lite information om dessa vitaminer. Möllers Omega-3 pikkukalat, är alltså ett kosttillskott som hela familjen kan äta. "Tabletterna" är formade som fiskar och innehåller både Omega-3 och D-vitamin.

Så här står det om dem ...

VARFÖR OMEGA-3 OCH D-VITAMIN?

Omega-3-fettsyror är nödvändiga och de är viktiga för hjärtat (DHA+EPA 250 mg/dygn) 
och hjärnan och synförmågan (DHA 250 mg/dygn). D-vitamin hjälper till att bilda muskulatur, skelett och tänder samt är viktig för kroppens naturliga försvarsmekanism. D3-vitamin tas 
lätt upp i kroppen och den är mer effektiv än D2-vitamin. Möller Omega-3 Pikkukalat 
innehåller inga konstgjorda färg- eller sötningsmedel, samt inga konserveringsmedel. 
Som naturliga sötningsmedel fungerar xylitol och sorbitol.

En förpackning innehåller 45 kapslar. Rekommenderad daglig dos är 2 kapslar. 
Finns att köpa på apotek och i dagligvaruhandeln.

MÖLLERS OMEGA-3 PIKKUKALAT I ETT NÖTSKAL

*Innehåller livsviktiga Omega-3 (DHA+EPA) och D3-vitamin.

*Passar för hela familjen.

*Smakar frukt.

*Lätta att tugga och svälja.

*Innehåller inga konstgjorda färg- eller sötningsmedel.

*Innehåller inga konserveringsmedel.

*Innehåller xylitol och sorbitol.

Amanda var ju helt eld och lågor att få testa dessa roliga geléfiskar. Har aldrig sett nåt liknande
tidigare ... åtminstone inte i en vitamin. Jag kan tänka mig att det blir enkelt för föräldrar att få i sina
barn vitaminer om de ger barnen dessa. De ser ju ut som vilket godis som helst och dessutom smakar
de lite som godis ... fast mindre söta.

Amanda visar upp den orangea fisken

 De var ju verkligen annorlunda och Amanda äter de alla dagar nu, direkt när hon kommer hem från
skolan ... så blir hon pigg och full av ork till att göra sina läxor. ;-)

De smakar typ tuttifrutti, så de är rätt goda att äta. Man kan dock inte skölja av fisken med vatten (vilket man skulle kunna tro pga den geléiga konsistensen), för när den kommer i kontakt med vätska så blir den som skummig på ytan. Vi testade nämligen efter att en fisk hamnat på golvet. Den försökte kanske
fly? ;-)

Fast i munnen funkar den bra. Den blir lite som skummig även i munnen, men det gör ju inte så mycket eftersom den då ändå är på väg att förintas. 

Provsmakning ... hm ... vad smakar nu detta ...?

Titta! Jag har en orange fisk i munnen!

Omdömet från min lilla fröken är nog väldigt positiv, i alla fall. Är lätt att få i sig sådana roliga vitaminer.