Köpte långklänning

Ja, det gick ju vägen för Sverige i ESC ... precis som jag hoppats ... och faktiskt trott. :-D Så nästa år blir det Sverige som får stå för Eurovision-yran. Sååå himla roligt! Man blev ju nästan som euforisk över alla röster som trillade in i lördags ... från samtliga länder utom Italien. DET var otroligt stort.
Grattis Sverige och grattis Loreen!

Nå ... till nåt helt annat ...

Idag var jag faktiskt en sväng förbi KappAhl på väg hem från jobbet ... och med mig hem fick jag en klänning som jag spanat lite på. Jag har ju känt den senaste tiden att mitt klänningbehov varit hyfsat stort. Jag har ju liksom INGA finkläder att sätta på mig som är i min nuvarande storlek. De klänningar eller kjolar som jag har sitter inget vidare längre. Jag har väl någon kortare, rätt enkel sommarklänning i passlig storlek ... men ingen långklänning, som man kan ha vid finare tillställningar. Men nu hade jag fått syn på en jätte vacker klänning som kändes helt perfekt. Jag hade ju dessutom 25% rabatt, så då behövde det inte bli så dyrt.
Så var jag ute på promenad med en väninna igår kväll och då berättade jag om klänningen. Så i slutet av promenaden gick vi förbi KappAhl, så hon fick kolla ... och då tyckte hon absolut att jag skulle köpa den. Därför bestämde jag mig för att slå till.

Sen provade jag den när jag kommit hem ... med rätt skor (platåsandaler) och även en tunn, genomskinlig tröja som man kanske kan ha till. Så fick Viktor fotografera. Jag måste dock varna för att jag ser rätt risig ut. ;-) Mitt hår är sliten och jag ser inte särskilt fräsch ut efter en lång arbetsdag. Men med lite bättre sminkning och lite tillfixat hår, så kan det nog bli snyggt.

Så här ser klänningen ut

Så här blev det med tröjan till

Jag lade upp bilderna på Facebook också, och jag tror aldrig att jag fått så många gillanden för någon bild eller något Album tidigare ... så tydligen verkar fler tycka att den är fin. :-)
Modellen är ju så bra också (klänningsmodellen, alltså ;-)), för jag tror att den kommer funka inom ett ganska stort viktspann, vilket är himla bra med tanke på att jag nu för tiden inte väger samma hela tiden. Så det är ju väldigt praktiskt. Tror ju att den säkert funkar både om jag väger 55 eller om jag väger 65 ... så då behöver man ju inte köpa nytt så fort min kroppsstorlek ändras.

Fast jag behöver köpa mer finkläder. Man kan ju inte ha samma klänning vid varje tillfälle man ska bort. Skulle behöva köpa lite finare kortare klänningar också. Ja ... alla möjliga modeller och typer, skulle jag vilja ha. Jag älskar klänningar, men har inte många som är särskilt bekväma. Tidigare ville jag har mer tajta modeller, men nu vill jag hellre att det är luftigt. Jag vill ha en kombination av vackert och bekvämt ... så sådana typer av klänningar är jag ute efter.
Antagligen ska vi till Sverige i helgen, så jag får se vad jag lyckas hitta då. Ska ju handla avslutningskläder till barnen då också ... och sommarkläder till Viktor, som inte har ett enda par shorts i rätt storlek längre. Får se vad vi hittar ...

Året bästa program!

Idag har det varit en rätt bra dag. Har varit rätt lugnt, men ändå har vi fått en del uträttat.
Först så började jag dagen med att läsa artikeln om min man i Ålandstidningen. Han brukar ju vara med i tidningen titt som tätt, men den här gången var det lite speciellt, för nu var det mer personligt. Det var ett slags personporträtt och var inte enbart politik. Det var rätt intressant ... och roligt att läsa. Allt kanske inte stämde till 100 %, men det mesta var väl korrekt återberättat i alla fall. ;-)

Sen blev det en tur till stan strax före lunch. Vi handlade lite från Alko, Amanda köpte en leksakshund och så gick vi förbi mataffären på vägen hem. Det var ju otroligt fint väder ute ... soligt och hyfsat varmt ... så det blev man ju riktigt glad över. Det har ju varit en extremt lång vår, så nu känns det helt underbart att det äntligen har kommit lite värme tillslut.

Efter att vi fått i oss lite lunch, så blev det sen dags att städa. Jag tänkte att vi skulle ta en lite mer ordentlig städning den här gången ... så vi skulle få det riktigt fint inför kvällens ESC. Barnen plockade undan hyfsat ordentligt och själv så dammade och dammsög jag ... och den här gången så svabbade jag även golven. Det är inget jag gör särskilt ofta, men nu ville jag få bort alla fläckar på golven, så då tog jag en svängom med moppen. ;-) Så NU är det lördagsfint!

Till middag gjorde idag fläskstek med nypotatis (årets första för oss) och så Musta Pekka-sås. Var faktiskt otroligt gott! Det tog dock en hel evighet att skrubba de små potatisarna, men det var det verkligen värt. Mums!

Nu väntar vi bara på att Euroviosion Song Contest ska dra igång. Dippen står klar i kylskåpet och chipsen ska snart hällas upp i skålar. Så måste jag väl hälla upp nåt att dricka också. ;-) Ska bli en riktigt super mysig kväll. Jag ÄLSKAR verkligen ESC! Det bästa programmet på hela året!
Självklart håller jag mina tummar för Loreen ... och jag tror ju faktiskt att hon har en hyfsat stor chans att vinna. Annars tror jag ju att Ryskorna är ett stort hot för henne. Personligen, så gillar jag också Cypern, Estland och Grekland. Tror det fanns nån mer jag gillade också, men kommer inte ihåg vilka det var just nu. Men snart blir jag påmind om hur alla låter.

Fast HEJA Sverige ... och Loreen!

Gulliga gamla tanter borde förbjudas! ;-)

Äntligen har ESC-veckan börjat! Jag bara ÄLSKAR Eurovision Song Contest och har så gjort ända sedan jag var liten. Finalen i ESC, är det bästa programmet på hela året, tycker jag. Då ska det laddas upp med chips, dip och läsk ... och så ska man bara njuta av hela spektaklet ... och tänka och tycka och göra sin egen rangordning. Helt underbart!

Jag kan ju dock tycka att det blivit alltför många länder med nu. Det var enklare (och bättre?) förr, när det bara var en enda final och när alla som ville fick vara med. Men hey ... jag är inte den som inte kan tänka om och anpassa mig. Tiderna förändras och Europa har ju förändrats otroligt mycket sedan jag var liten ... så det är väl rätt naturligt att även ESC förändras. Hellre att det växer (som det ju gjort) än att tävlingen hade försvunnit helt. DET hade ju varit fruktansvärt. Då tar jag hellre att det finns hur många Jugoslavländer som helst som röstar på varandra eller alla gamla Sovjet-länder som också blivit allt fler och som ger varandra sina röster. Huvudsaken är ju ändå att mitt favoritprogram inte försvinner. Dessutom har ju ledningen för ESC tagit kompisröstandet på allvar och gjort så gott de kunnat för att eliminera så mycket sådana möjligheter de bara har kunnat. Jag tycker de har gjort ett otroligt bra arbete med att få en fortsatt fantastisk show under dessa förändringar som varit ... och under de här åren när tävlingen vuxit sig till något alldeles gigantiskt.
Sen tycker jag inte att kompisröstandet har lett till några förfärliga vinnare. Den som vinner, har trots allt fått röster (höga sådana) från de allra flesta länder. Man kan inte vinna om man enbart får höga kompisröster. Man kanske kan komma högt upp i tabellen, men till vinst, räcker det inte ... inte med dagens regler åtminstone. Nästan alla år, så tycker jag att vinnaren har varit hyfsat väntad ... och oftast har det varit någon som jag själv haft med i topplistan. Grannrösterna kan räcka långt, men knappast hela vägen.

Hur som helst ... så var det ju då den första semifinalen igår och jag måste bara säga en sak ...

Det borde inte vara tillåtet för gulliga gamla tanter att delta i tävlingen!

Det är ju inte tillåtet för barn att vara med, så varför kunde det inte finnas en övre gullighetsgräns också? De här ryska gamla tanterna slår ju bara alla med häpnad med sin otroligt bedårande föreställning. Sååå söta! Så charmiga! Så glada och fantastiskt förtjusande. Man kan bara inte låta bli att formligen älska dessa supersöta babushkas.
De sjunger ju inte helt rent och inte är de unga och snygga ... men låten är ändå rätt okej ... och jösses, som de tar alla med storm. De utstrålar en sådan glädje och man känner sig så glad och lycklig när man ser deras show. Igår så gjorde de dessutom ett helt fantastiskt framträdande. Det kändes som om de riktigt sopade banan med allt motstånd. Det var deras kväll, helt klart.
För er som inte sett eller hört dessa gulliga ryskor, så lägger jag in en video:

Som ett stort Eurovision-fan, så vill jag verkligen inte att dessa gamla damer vinner. Det är en musiktävling och jag anser inte att detta är den bästa låten.  Dessutom så sjunger de inget vidare heller. Alla toner är liksom inte helt rena. De får vara hur gulliga de vill, men jag hoppas verkligen att de inte vinner! De är ju bara hur gulliga som helst. Jag älskar verkligen de här bedårande gummorna! Men vinna, vill jag inte att de ska göra.
Risken är ju dock rätt överhängande. De lyckades ju slå ut den stora Dima Bilan i den ryska finalen, så visst finns det vissa möjligheter för dem att kamma hem även denna seger.
Det känns lite orättvist, på något sätt ... för ingen av de andra deltagarna kan över huvud taget tävla mot dessa urgulliga tanter. De tävlar i en helt egen kategori ... en egen charm-kategori ... på samma sätt som djur och barn. Det känns rätt fubbigt.

För egen del, så håller jag ju mest på Loreen. Jag var inte särskilt förtjust i den låten när den vann Melodifestivalen, men ändå tror jag att den kan ha en hyfsad chans att vinna. Det känns som en riktig vinnarlåt, så jag hoppas verkligen på den. Så får vi se hur långt de gamla damerna räcker på lördag. Det blir åtminstone otroligt spännande att se.

Nya medicinen kommer!

Jag har varit hemskt trött den här helgen, så därför har det nog blivit en extremt lugn slapparhelg. Har väl kollat en del på hockeyn och så har vi sett några filmer.
Igår åt vi middag ute och idag så lagade maken middagen, så inte ens mat har jag lagat denna helg. ;-) Har verkligen tagit det RIKTIGT lugnt.
Nå ... lite nytta har jag väl ändå gjort i helgen ... har ju dammsugit, handlat och tvättat. Fast i övrigt har det inte blivit många knop gjorda. Men det kan ju vara skönt ibland ... att bara vara och inte göra ett dugg. Synd bara på den här extrema tröttheten som jag haft ... egentligen hela veckan, men framförallt de senaste dagarna. Jag har ju haft lite svårt att somna på kvällarna, så antagligen är väl det en trolig orsak till den här fruktansvärda tröttheten. Men förhoppningsvis blir det väl snart bättre.

Förresten så måste jag ju berätta nåt roligt ... nu går ÄNTLIGEN min nya medicin att få tag på här, så i fredags fick jag det nya receptet hemskickat. Min läkare mailade mig om det i onsdags, så jag ringde då genast till apoteket och bad att de skulle ta hem den åt mig ... så att jag skulle kunna hämta ut den i morgon efter jobbet.
Så bokade jag tid hos neurologsköterskan nu på tisdag morgon för att få instruktioner i hur den nya typen av spruta fungerar och så ska jag väl antagligen ta den där på sjukhuset då. Jag hoppas ju verkligen att det kommer gå så bra som jag inbillat mig. Har ju i alla fall hört mycket positivt om den här nya Avonexen och folk som bytt till den har sagt att det varit en avsevärd skillnad.
Så nu kanske maken slipper bistå mig vid medicineringen fortsättningsvis, för jag tror verkligen att jag kommer fixa detta på egen hand. De nya nålarna ska ju vara så mycket mindre, så det kommer nog mentalt att kännas mycket lindrigare. Men ... det återstår väl att se. Jag blev i alla fall jätte glad över att jag nu får byta. :-)
I morgon ska jag hämta ut den första förpackningen och på tisdag blir det så dags att testa ... så snart får jag veta hur det känns ... och kan nog säga hur jag tror det kommer gå.

Shit, vad jag är duktig!

Jag måste ju säga att jag ändå är otroligt imponerad över mig själv och egentligen rätt fascinerad över hur pass mycket jag trots allt klarar av. Jag är nog mer envis än vad jag någonsin trodde och jag klarar sååå mycket mer än vad jag föreställt mig.
Just nu är det framförallt det här med träningen som jag tänker på. Jag har verkligen ansträngt mig den här gången och varit tämligen konsekvent. Jag har säkert kört på Wii nu ca 5 dagar i veckan under de senaste veckorna … Zumba och Wii fit … nästan alla dagar i veckan. Även efter arbetsdagarna har jag kört igång spelet och DET tycker jag faktiskt är rätt strongt gjort av mig.
Det hade varit enkelt att strunta i träningen. Med tanke på som jag mår, så hade det varit oerhört enkelt … och helt motiverat … att skippa träningen och ägna mig åt lite mer effektiv vila istället. Men på något sätt så har jag nu klarat av att stänga av öronen för den där lilla rösten i huvudet … den där lilla rösten som säger åt mig att jag inte orkar … att jag måste vila och att jag inte klarar av något träningspass. Jag har lyckats stänga ute den där rösten och istället lyssnat på en ny liten röst … en röst som säger att träningen ändå är bra för mig … och att jag VISST klarar av det … och att det känns bra sen efteråt.

Lätt, är det ju inte. Det lättaste hade ju absolut varit att låta bli allt vad träning heter. Men varför ska man alltid ta den enklaste vägen? Jag har verkligen hur många anledningar som helst att låta bli träningen, men ändå kör jag på så ofta jag bara kan … och klarar jag av detta, så klarar himlar vem som helst av det. Det är ju liksom inte så att jag är i toppform, direkt. Ta idag till exempel … jag tog min medicin igår kväll, vilket har resulterat i ordentliga biverkningar som gör att jag känner mig  helt mörbultad … ont i huvudet, i kroppen och mår verkligen sk*t. Dessutom har jag den här förkylningen som jag aldrig verkar bli av med. Har varit sjuk sedan början av mars och är ännu inte frisk. Jag är hostig, seg och måste ständigt snyta mig pga allt det tjocka snoret som samlas i näsan hela tiden. Så har jag ju sådan ledvärk också, som jag  haft sedan några månader tillbaka. Särskilt knäna gör det ont i. Kan knappt sitta med benen i kors längre eftersom det gör så ont.
Ja, så har jag ju dessutom min MS, vilket framförallt orsakat att mitt vänsterben inte funkar riktigt som det ska. Benet är tungt och blir mer påverkat av ansträngning än vad det kanske borde bli. Det känns lite som om jag har en tung vikt fastspänd vid benet hela tiden, så då kanske det inte är så konstigt att benet fort blir trött? Om jag står mycket, så kan jag lätt få krampkänningar i benet och få ett akut behov av att sätta mig ner.
Sen är ju måndagar alltid värst också. Dels, så är man ju måndagstrött, som de flesta andra … och så har jag ju då mina biverkningar varje måndag, vilket gör att jag mår extra dåligt och är mer måndagstrött än andra människor.

MEN … trots att jag mådde så hemskt dåligt idag, så kämpade jag mig ändå upp från soffan och satte igång med träningen. Trots att hela mitt jag bara ville skrika NEJ! Inte orkar jag ju egentligen, men uppenbarligen så orkar jag mer än jag tror. Jag bara puttar undan den där orkeslösheten för en stund och kör på utan att tänka och utan att känna efter. Jag klarar mycket mer än jag tror.
Egentligen ska man ju inte träna när man är sjuk. Men eftersom jag aldrig verkar bli frisk, så tänkte jag att det inte var någon idé att vänta på tillfrisknandet längre. Jag BLIR ju inte bättre. Nå … förkylningen kanske blir bra så småningom. Det hoppas jag VERKLIGEN! Men det andra lär jag ju få dras med ett tag, så varför vänta, liksom? Förkylningen har jag haft nu i över två månader och den verkar ju inte bli bättre av att jag vilar, så då lär det väl inte göra så stor skillnad om jag tränar eller inte. Det är ju inte så att jag tränar superhårt heller.

Hur som helst, så är jag ändå väldigt förvånad över min inre kraft på nåt sätt. Jag brukar nog för det mesta ge upp och försöka ta genvägar till saker och gärna hitta på ursäkter för att slippa sådant som jag inte vill göra. Men nu känner jag mig på något sätt väldigt stark och hittills har min motivation funkat riktigt bra. Jag kämpar på så gott jag kan och klarar mer än jag någonsin trodde var möjligt. Det skulle vara så enkelt att låta bli, men trots att jag egentligen har hur många ursäkter som helst för att slippa, så kämpar jag ändå på.
Jag vilar de dagar jag absolut inte har tid eller om jag känner att orken ABSOLUT inte finns. Men annars försöker jag åtminstone hinna med ett 20 minuters Zumbapass. Får se hur länge jag orkar vara så här konsekvent? Men än så länge funkar det i alla fall rätt bra … och jag måste ju säga att jag känner mig väldigt duktig.

Mors Dag ...

Idag var det Mors dag här i Finland, så i morse kom familjen och uppvaktade mig med presenter. :-) Av Amanda fick jag en jätte fin egentillverkad fotoram med ett kort på henne i (som antagligen hennes fröken hade tagit i skolan) och så fick jag ett slags presentkort, där hon lovade mig en make-over i hennes egen salong. Haha! :-)
Av Viktor fick jag också ett egengjort presentkort ... på massage som han kunde ge mig vid tillfälle.
Sen blev det en mysig Mors dags-frukost och därefter var det dags för min make-over. Amanda var riktigt duktig. Hon både sminkade mig och fixade håret ... helt på egen hand. Jag hjälpte faktiskt inte till ett dugg.
Så här blev tillslut resultatet:

Jag gillar inte när det är för mycket, så den här sminkningen kunde jag ju till och med våga visa mig utomhus i ... så Amanda blev riktigt glad när jag inte ändrade något för vi åkte till affären. Varför skulle jag göra det när jag blev så nöjd?

Sen hade vi en riktigt mysig familjedag, med middag ute på restaurang (där jag åt kycklingspett med jordnötssås och ris, som var väldigt gott) och sen blev det filmkväll för hela slanten. Vi hade hyrt filmer tidigare på dagen, som vi såg sen på kvällen. Vi älskar ju att kolla på film, så det var riktigt trevligt. Det blev dock lite knas med den ena filmen, för plötsligt började vår DVD-apparat låsa sig, så då fick vi se slutet i barnens rum istället ... i deras PS3-spelare. Men ... det funkade ju det också.

Hur som helst, så är jag otroligt nöjd med den här dagen. Min familj är bara bäst!

Hjärnplåga ...

Vad irriterande det kan vara när man får en låt på hjärnan. Särskilt om det är en fruktansvärt dålig låt ... som man verkligen avskyr.
Är det en BRA låt, så gör det väl inte så mycket, men när man går och trallar på "Skaka rumpa" eller när man går och sjunger "Ringe-dinge-dinge-dinge-ding. Här glider kingen in ..." ... Då är det rätt illa. ;-) Just nu har jag fått en annan totalt värdelös låt på hjärnan. Den fanns med på CD:n som Amanda fick i födelsedagspresent, så jag har hört den en del den senaste tiden. Jag tänkte ju först att det måste vara ett skämt. Man KAN bara inte skriva en sådan löjlig och menlös text. Men ack vad jag bedrog mig. Det går tydligen alldeles utmärkt ... och barnen verkar ju gilla den ... åtminstone Amanda, som är 9 år. Kanske är den gjord för småbarn?
Ja, alltså ... helt seriös är den ju inte ... men personligen anser jag att enda forumet för en sådan här låt vore som ett komiskt inslag i något sammanhang ... inte som en riktigt låt som man ska lyssna på .. och gilla. Jag tycker det här bara är löjligt ... men ändå sätter den sig fast i min hjärna ... som ett klister.

Nå ... här bjuder jag på min senaste hjärnplåga ...

Stolt

Jag tycker faktiskt att jag varit hyfsat duktig nu i alla fall, för trots att jag fortfarande har kvar min ihärdiga förkylning (som jag aldrig verkar bli av med) och trots ischias + det faktum att jag jobbat hela dagarna, så har jag ändå kört ett pass Zumba (på Wii) både igår och idag. Det är jag nog rätt stolt över, faktiskt. Annars brukar jag nog lätt komma på undanflykter för att slippa röra på mig ... och jag HAR ju en massa bra ursäkter för att inte träna. Jag mår ju liksom inte särskilt bra. Men om jag ska kunna ha en chans att gå ner 10 kg till vi åker till Turkiet, så måste jag ignorera mitt mående och köra på ändå.
Eventuellt så äter jag fortfarande för mycket mat, men det visar sig på tisdagens vägning. Om jag inte har gått ner tillräckligt då, så får jag dra ner ytterligare på kosten. Jag försöker ju ändå lägga upp mindre på tallriken och har inte ätit så mycket onyttigt, men ändå kanske inte det räcker? Idag åt vi ju middag ute också, fast medan familjen åt hamburgare med pommes och pizza, så valde jag kycklingsallad. Inte är det väl heller helt nyttigt, men ändå ett bra mycket nyttigare alternativ. Gott, var det också! :-)
I morgon är det dock lördag, så då tillåter jag mig själv att äta lite mer onyttigt. Fast jag ska nog ändå försöka att hålla igen lite ... och inte äta megamycket. Bara lite så där lagom mycket.
Så ska jag försöka köra lite Zumba i helgen också ... och kanske jag kan få med familjen på nån promenad? Beror väl en del på vädret också, förstås.
Har annars inga planer för helgen. Blir väl mest till att ta det lugnt ... och städa lite, typ.

Let's dance och Zumba

Jag glömde helt bort att det var Let's dance idag. Det brukar ju annars gå på fredagar, men blev flyttat nu eftersom Ishockey-VM börjar i morgon. Så ... det är ju en himla tur att vi har Re-TV, för nu kan vi se det i morgon istället. :-) Eller i helgen? Får väl se när det passar bäst.

Idag körde jag förresten Zumba på WII igen ... trots att jag egentligen inte alls kände mig särskilt bra. Mitt vänsterben kändes riktigt tungt och orkade nog egentligen inte röra sig särskilt mycket alls. Men jag genomförde ändå passet ... efter min dåvarande förmåga. Konditionsmässigt så klarade jag nog av det bra, men däremot var det den där fysiken ... mitt kassa vänsterben som inte alls ville hänga med. Fast jag försökte att strunta i hur det kändes. Jag kämpade på så gått det jag kunde, för nu SKA jag gå ner i vikt!

 

Minstingen vann …

Nu har vi under några dagar spenderat en hel del tid åt att planera vår semester. Vi upptäckte snart att det inte var det allra lättaste, eftersom det var så många aspekter att väga in. Egentligen var väl ekonomin den viktigaste aspekten, förstås. Om vi hade haft oändligt massa pengar, så hade det inte varit något problem. Då hade valet varit tämligen lätt, eftersom vi alla väldigt gärna vill åka till USA. Men en sådan resa kostar så ofantligt mycket. Vi kollade ordentligt på det som alternativ, men till och med budgetalternativet blev out of our limit rätt rejält … tyvärr.

Då fanns det andra alternativ …
Viktor tyckte att vi inte skulle resa alls i år och då istället spara pengarna till nästa sommar och då försöka komma till USA nästa år istället.
Amanda tyckte att vi skulle åka på en charter-resa med all-inclusive och Superkids, typ … en massa sol och bad, god mat, glass och pooler.
Jag tyckte att man kunde leta efter en väldigt billig resa … typ flyga med Ryanair och bo på ett hyfsat, men ändå billigt hotell med pool … fast ingen charter. Så kunde vi spara resten av pengarna och försöka dryga ut det till nästa år för att förhoppningsvis då kunna få ihop till en USA-resa.
Maken ville väl helst av allt till USA och försökte hitta alternativ som kunde ta oss dit, men det lyckades inget vidare.

Efter att ha spenderat åtskilliga timmar vid datorerna för att försöka hitta lämpliga resealternativ, så lyckades vi tillslut hitta något som alla kunde enas om. Det blev ju inte billigt, men eftersom vi inte hittade nån billig resa som vi kände för, så gjorde vi det istället enkelt för oss och valde en njutningsresa, typ.
Så … jag kan ju säga att det var familjens yngsta medlem som vann rese-kampen i år. Det blev nämligen en två veckors all-inclusive till Side i Turkiet. Tala om att Amanda var överlycklig när hon lade sig igår kväll. Det blev ju en riktig slappar-resa … massor av sol och bad, shower, superkids, mat i mängder och glass … precis som hon ville.

Förra året var vi ju också till Turkiet, fast då var vi till Alanya och stannade bara en vecka. Den här gången ville vi vara borta lite längre, så att man riktigt hinner äta upp sig.
Nä, men ärligt … egentligen så är det bara Amanda som gillar all-inclusive. Vi andra föredrar nog att leta rätt på matställen på egen hand. Men just på denna anläggning, så fanns det inga andra alternativ. Det är enbart all-inclusive som gäller … och eftersom stället verkar så toppenbra och hade fått så höga betyg, så tyckte vi att det ändå kunde få gå för den här gången.
Dock skulle jag ju behöva gå ner minst 10 kg före resan, så nu har jag bestämt mig för att vara mer seriös i min vikt-kamp. Jag MÅSTE verkligen gå ner. Har gått upp massor den senaste tiden, så nu ska jag vara stenhård.
Kommer jag lyckas tappa 10 kg på två månader? Jag ska åtminstone ge det ett seriöst försök. Vill ju liksom kunna äta gott i Turkiet utan att få så dåligt samvete. Hejja mig!

Bild från förra årets Turkiet-resa

 Idag körde jag faktiskt ett pass Zumba på WII och jag hoppas att jag kommer orka fortsätta med det. Idag har jag ju varit ledig, men jag behöver orka även de dagar som jag jobbat. Men jag ska verkligen försöka nu. Har ju liksom ett konkret mål att nå och då är det lite enklare … hm … tror jag.