Alltså ... jag måste vara knäpp eller nåt! Här har jag i flera år gått och hoppats att min läkare ska gå i pension och att jag ska få en ny läkare som faktiskt ser mina problem och som lyssnar och tar in vad jag säger.
Men nu, när jag äntligen har fått en sådan läkare ... en riktig drömläkare ... en fantastisk läkare som lyssnar på mig ... så gör jag ändå på det sätt som min tidigare läkare tyckte att jag skulle göra. Hur knäppt är inte det?
Jag har ju verkligen drömt om en läkare som kunde se att jag jobbade hårt ...
för hårt ... och som tyckte att jag borde ta det lugnare och kanske råda mig till att bli deltidssjukskriven ett tag. Men när jag tidigare hade det riktigt jobbigt med mitt ben och då beklagade mig för läkaren, så svarade han: "Ja, jag kan ju inte sjukskriva dig". Han verkade av någon konstig anledning tro att jag överdrev eller inbillade mig och verkade ha fått en totalt felaktig uppfattning om mig som person.
Men nu har jag fått en läkare som är helt underbar ... en läkare som direkt läste av mig helt korrekt ... som såg att jag är en person som gör mer än jag borde för att det är enklast ... att jag är en person som tänker mer på andra än på mig själv och att jag inte är hemma från jobbet i onödan. Den läkaren är verkligen som om en dröm gått i uppfyllelse. Med henne klickade jag direkt. Jag kan verkligen prata med henne och hon är dedikerad, engagerad och hon lyssnar. Dessutom så verkar hon verkligen
förstå.
Idag var jag till henne för att diskutera om jag eventuellt skulle ansöka om deltidssjukskrivning ett tag ... nu till skovet blivit bättre. Jag är ju fortfarande väldigt svag och tung i vänstersidan och det tar på krafterna att jobba hela dagarna. Innan jag kom dit idag, så hade jag verkligen funderat massor på hur jag skulle göra. Visst kunde det vara skönt att jobba lite mindre ett tag, men ändå klarar jag ju av att jobba heltid. Är ju dock extremt slut sen på kvällarna, men det kanske jag skulle kunna hitta andra lösningar på?
Kanske jag kan lägga mig tidigare på kvällarna? Börja äta D-vitamin, som jag hört ska vara bra? Jobba lugnare än vanligt? Ta en kort powernap när jag kommit hem från jobbet? Om jag ändrar mitt levnadssätt hemma, så kanske det skulle räcka?
Jag
trivs ju ändå med mitt jobb ... och det är väldigt individuellt, vilket gör att jag kan vila lite extra om jag känner att behovet finns. Sen är det ju klart att man tänker på kollegorna också ... och på chefen ... och man tänker på vad som är bäst för
dem. Det är sån som jag är. Jag gör väldigt mycket för andras skull.
Sen kände jag också att det där pappersifyllandet verkade väldigt krångligt. Om man vill ansöka om deltidssjukskrivning, så måste man lämna in en drös papper till FPA (vår motsvarighet till försäkringskassan) och så får de välja att godkänna eller avslå. Så får man vara deltidssjukskriven i upp till 72 dagar och därefter gå tillbaka till heltid. Efter den perioden, så måste man jobba heltid i minst 12 månader innan man kan bli deltidssjukskriven igen. Jag tyckte allt verkade så himla krångligt, så därför kände jag att det just nu kändes enklare att avvakta. Jag jobbar på som vanligt ... i något lugnare tempo och försöker istället att lägga om mitt privata liv en del.
Min läkare sa då att jag var en slitmyra. Tala om skillnad i bedömningen mellan två olika läkare. Min tidigare läkare verkade se mig som en hypokondriker och simulant, medan min nya läkare ser mig som en arbetsmyra, som jobbar mer än jag borde.
Jag sa i alla fall att det just nu kändes enklast att jobba på som vanligt ... och att jag istället försöker göra andra förändringar i mitt liv. Hon sa ju då att hon inte kan tvinga mig till en sjukskrivning, men om jag känner att jag skulle behöva vara hemma ett tag, så var det bara att höra av mig till henne. Då skulle hon kunna fixa det omedelbart. Jag behövde inte ens prata med henne i förväg, utan hon kunde fixa en sjukskrivning retroaktivt ... så det är bara för mig att vara hemma om jag känner behov av det. De orden kändes oerhört trygga för mig att höra. Det sa jag till henne också ... att det var skönt att veta.
Sen pratade vi lite om rehab. Hon jobbar ju på rehab också och jag tror att det kunde vara bra för mig att få komma dit. Så nu skulle hon skicka en remiss dit ... och sen blir det väl antagligen att jag får komma dit i November eller Januari. Jag sa att December inte skulle passa så bra, för då brukar vi ha rätt mycket på jobbet och jag tror inte mina kollegor skulle uppskatta att jag var borta under den tiden.
Nu finns det väl en del som tycker jag är knäpp som inte tar en sjukskrivning eller ens en deltidssjukskrivning nu, när jag faktiskt har en läkare som kan och vill ge mig en. Men ... jag tror ju ändå att det kan vara bra att jobba också ... att träffa folk och hålla igång kroppen lite. Sen vet jag ju inte hur det kommer se ut i framtiden, men just nu så kör jag på ... så länge jag bara orkar.
Sen var det ju en annan sak som också gjorde att jag valde att gå den här vägen. Det var en sak som min läkare sa när vi pratade i telefon i tisdag ... en sak som skrämde mig en hel del. Det handlade om framtiden, men är inget jag vill gå in på helt just nu. Det gjorde dock att min hjärna slog bakut och jag började känna att det var en väg som jag absolut inte ville gå.
